Vet inte om det var ultraljudet som gjorde det, eller om Tjyven vuxit till sig och blivit starkare, för nu känner jag små sparkar och buffar varje dag. Fast när jag tänker efter så beror det nog på att jag inte drogar ner Tjyven lika mycket längre (har glömt ta Postafen pga förkylningen de senaste dagarna, vilket förklarar varför jag kräkts mer) - om jag blir en zoombie vad ska då inte det lilla livet bli?
Nu har jag läst på lite, och det är just i de här veckorna som man brukar börja känna bebisen ordentligt. På engelska pratar man om "quickening", vilket jag tycker är ett bra ord att beskriva det hela.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar