Sitter och stirrar på ett positivt gravtest.* Inte förvånad, men förvirrad och en hel massa besviken. Men samtidigt, samtidigt, kan jag inte låta bli att känna det där pirret av lycka, det där "det bor ett liv i min mage"-pirret. Jag gråter lite, inte bara av lycka utan av allt annat också.
* Och det var ingen tvekan, det var så positivt det kan bli. Pluset kom innan kontroll rutan ens var blöt...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar