söndag 30 september 2007
Berättat
Nu vet hela min familj och våra bästa grannar hur det ligger till (de började undra lite eftersom jag inte setts eller hörts till på tre veckor...). Hur mina syskon reagerade vet jag inte, för maken berättade på födelsedagskalaset igår och ingen har hört av sig sen dess. :( Grannmannen hälsade och beklagade och gratulerade (han är ganska korrekt av sig, på ett roligt sätt) och grannfrun var lika bubblande glad som vanligt och sa "att det är lustigt vad livet ställer till med ibland". Och det har hon ju rätt i.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar