Bebisen pratar!

Så ljuvligt söt är han när han ligger och formar små ljud med sin lilla pluttmun, och rätt var det är fyrar han av ett leende som kan smälta inlandsisar. Tänk, han börjar bli stor, min lilla pluttunge!

Bajsproppen släppte

Igår kväll kom det först lite och sen ett lass, men sen dess: ingenting... Tjyven knorrar och pruttar och verkar ha ganska ont i magen till och från. Tycker så synd om honom, och känner mig lite skyldig som inte orkar helamma honom...

Ögonfransar

Helt plötsligt har lillTjyven fått ögonfransar, eller det var fel, ögonfransar har han haft, men korta och blonda. Nu har de helt plötlisgt vuxit till sig och blivit långa och mycket mörkare. Antar att det inte finns så stor nytta med ögonfransar så länge man är kvar i magen. ;)

Sen undrar jag varför våra pojkar tappar ALLT hår uppe på huvudet? Prinsen gjorde det, och nu har Tjyven också gjort det. Som små skalliga farbröder ser de ut, ha ha. :D

Utan bajs i sju dagar...

... försmäktar vi på denna ö.

Nej, riktigt så illa är det inte, men väl tre bajsfriadagar och en ond mage hos lillTjyven. Vi drar ner på Nutramigenet så mycket det går nu (dvs så mycket jag orkar) och börjar ge laktulos, så får vi hoppas att det lossnar. Tycker så synd om den lilla gubben när han skriker och fiser. :(

BVC-besök, inskrivning

Idag var maken och Tjyven på BVC igen, jag satt i bilen med hunden under tiden (kuratorn sa att jag skulle försöka ta mig ut mer :). Idag var det "riktigt" inskrivning, eftersom han nu räknas som fullgången (konstigt tycker jag, han är ju en månad gammal liksom), d v s mer prat än de andra gångerna, och så vägning och mätning. Godkänt blev det den här gången i allafall, skönt! :)
Här kommer siffrorna:
Vikt: 4270 g
Längd: 53 cm
HOmf: 37.9 cm

Godkänt huvud

Det var inga problem med Tjyvens huvud, det var varken för stort eller för litet. BVC-tanten hade tydligen "bara blivit så orolig när det skillde så mycket mellan mätningarna", att det var tre olika människor som gjort de tre mätningarna spelade visst ingen roll. Ibland blir jag så trött...

Får se vad det är som är knasigt på onsdag när det är dax för både vägning och mätning igen, kanske är han för tung då?

Är det inte det ena så är det det andra

BVC-tanten ringde i morse och ville att Tjyven skulle komma in och få huvudet mätt igen... Hon har tydligen kommit på att han hade väldigt litet huvud när han föddes (32 cm), så då måste det kollas, trots att han vid tre veckor mätte 35 cm och vid en månad 37.5 cm. Hade jag svarat hade hon nog fått ge sig till tåls till onsdag nästa vecka, känns inte som någon jätte brådska när huvudet faktiskt växer på honom, men men... Nu åker maken och sonen in på fredag, så får vi se om hon är nöjd eller inte. Kan man inte klaga på viktuppgången kan man alltid hitta något annat att haka upp sig på, eller?

En månad och BVC-besök

På själva enmånadersdagen var det så dax för BVC-besök nummer två. Pappan och Tjyven fick åka iväg själva den här gången också eftersom min huvudvärk vägrar ge med sig. Det gick hur bra som helst den här gången också, förutom när hon skulle mäta huvudet, för då blev han ARG den lille herren, så arg att de inte kunde mäta längden på honom! Han hade i allafall gått upp, ordentligt, och väger nu 3890 g (2880 g vid födseln).

Hur kan man vara så söt?

Okej, jag erkänner, jag är KÄR!! Kär i min allra sötaste lille Tjyv, han som egentligen inte skulle finnas och som redan nu är en så självklar del av våran familj. Hade ni frågat mig för ett par månader sen hade ni fått höra hur osäker jag var på mina känslor för barnet i magen, osäker på vad vi gett oss in på osv. Det är underligt det där, hur alla tankar och känslor som jag (vi) hade i början av graviditeten (och till viss del senare också) gick upp i rök i samma sekund som den lilla kladdiga bebisen kom upp på min mage. För som jag älskar den här lilla filuren; precis som jag älskar de andra två ongarna. Det känns på något sätt tryggt att åtminstonne den biten funkar, när det är så mycket annat som gått fel liksom...

Världens sötaste lilla pussmun på världens sötaste bebis
Men allra sötast är han förstås när han sover... ;)

Tre veckor

Fortfarande en nöjd bebis som sover mycket, men nu har han faktiskt börjat vara vaken lite mer. Tyvärr har magen börjat krångla, speciellt på kvällskvisten precis när mamman vill sova med lite skrik och pip som resultat, och jag misstänker att han är känslig mot mjölk precis som den lilla storebroren. Ska testa att äta mjölkfritt och se om det blir bättre.

BVC-rapport per telefon

Maken ringde just och rapporterade att lillTjyven idag väger 3420 g och är 51 cm lång - inte illa minsann, och inget tjat från tantan om vikten, skööönt. På 20 dagar har han alltså ökat 600 g, och då tog det ju ca en vecka innan amningen var igång ordentligt.

Och så lite bilder:
Snygg bebis?! Pappa upp i dagen! ;D
Mätt och go' och glad, och dubbelhaka har han börjat få också!

Han somnar själv!

Ett flertal gånger har Tjyven överraskat och somnat själv, utan tutten (eller något annat) i munnen. För oss som haft två relativt svårsövda ongar känns ju det här otroligt lyxigt, även om det bara håller i sig ett litet tag.

Annars varvar han fortfarande tre timmar sömn, amning (ca 20 minuter), ev. blöjbyte och sen är det dags att sova igen. Idag överraskade han med att vara vaken i säkert en hel kvart - rekord! - och på det sättet märks det fortfarande att han är för tidigt född (eller också är han en sjusovare, vågar man hoppas på det?! ;).

BVC

Jag visste att det var något vi glömt, men det ordnade sig ändå för BVC-tantan ringde upp så fort hon fick våra papper. Det var så klart bråttom bråttom att väga lille Tjyven, helst skulle vi komma på stört, men efter att maken förklarat att jag just inte tar mig någonstans och dessutom inte kan vara själv med de stora barnen, gick hon med på att vänta till på fredag med att se om det är plus eller minus på vågen... Känner att jag inte riktigt orkar med någon vikthysteri just nu, men förhoppningsvis har han gått upp bra och hon hittar inget att klaga på.

Två veckor idag!

Han börjar se stor ut, tycker ni inte? Mer som en riktig bebis liksom.

Lite mer vaken är han också, även om det är mest sova och äta som gäller. Nu koppar vi (läs: maken) bara 1-2 ggr per dygn, en gång på kvällen vid 21 och en gång på natten vid 3, resten ammar vi. Sugbehovet har verkligen kommit igång nu, helst skulle han vilja ligga vid bröstet jämt, men det orkar inte den trötta mamman, så operation napptillvänjning har inletts med varierande framgång.

Passerat 3 kilo

Duktiga lilltjyven har idag passerat 3-kilosgränsen (3020 g, nyäten och obajsad, men ändå ;), och alla är såååå nöjda med hur duktigt han äter. Nu ammar han nästan helt, får lite extra i koppen en till två gånger per dag och om bara min huvudvärk ger med sig så orkar jag nog snart ta hela försörjningsbördan. :)

Sista kollen på barnronden idag, helt utan anmärkning, så nu är lilltjyven utskriven; bara mamman kvar mao innan vi får åka hem.

Lilltjyven 1 vecka!!

(Eftersom jag inte orkat dra igång någon ny blog till lillemannen, kommer uppdateringarna om honom att fortsätta dyka upp här ett tag till.)

Nu är han alltså en vecka gammal, redan, fast egentligen skulle han ju ligga och gona sig och växa till sig i magen nu... konstigt att tänka på det där.
Min mjölk har i allafall runnit till, och han ammar var 3e timme (jag orkar inte mer ännu, kommer utöka allt eftersom). Sen koppar vi ersättning däremellan när/om han är hungrig, vilket går väldigt bra (kanske ska tillägga att det är han som är duktig, inte vi...). Idag på morgonen vägde han 2860 g, alltså 40 g över födelsevikten, vilket är helt godkänt. Gulsoten är också på väg bort, värdet hade minskat rejält sen i torsdags, så ingen solning kommer behövas. De senaste två dagarna har han även börjat vara lite mer vaken (först sov han hela tiden), även om det fortfarande märks att han är lite tidigt född.
Nykoppad och insvept i handduk - annars luktar hela lilla bebisen päckel-Nutramigen...
Fortfarande ganska liten och liksom ihopknölad.

Ett par bilder till

Förlossningsberättelse

... kommer här så småningom, men ett litet tips är att inte föda fram barnet innan livmodertappen är helt utplånad/alla kanter är borta...

En liten tjyv är född!

Det blev en Pojke! Född 080412 kl 12:03. Vikt 2820 g, längd 48 cm, huvudomfång 32 cm.

Slut för idag

Nu ger jag upp för idag och går och lägger mig, för här blir ju varken några barn gjorda, eller födda för den delen. ;) Hoppas det blir en hel natts sömn så jag orkar med morgondagens äventyr, vad det än må bli.

Tack för alla uppmuntrande ord och lyckönskningar - det betyder massor för mig. :)

Kladdigt, blött och ganska besvärligt

Nej, det här med vattenavgång utan värkar är faktiskt inget jag rekomenderar, speciellt inte när ongarna inte är fixerade. Jag läcker fostervatten (som är klibbigt och luktar ganska mysko som sagt) så fort jag byter ställning, reser mig, hostar, snyter mig osv. Kör med snygga engångstrosor och sonens Pampers (de har ju plastad baksida och klarar faktiskt en hel del vätska). Var jag än sätter eller lägger mig, måste jag första grunda med plastad frotté och en handduk.

Tror jag ska ställa mig och hoppa nu, så Tjyvens huvud åker ner och täpper till lite.

(Fortfarande inga värkar, bara enstaka starka sammandragningar.)

Har ni hört den förut? ;)

Vi blev, (efter mycket om och men, två UL och en massa annat), hemskickade tillsist. De sammandragningar/värkar jag hade när jag kom in avstannade helt vid 8-tiden, och då var det ju inte så mycket idé att vara kvar där. Fast det var många bud innan det blev beslutat att vi skulle få åka hem; först skulle vi absolut inte få det eftersom det var en tidig vattenavgång med helt rörlig bebis, sen skulle jag bli igångsatt på en gång, sen skulle jag bli inlagd och slutligen då åka hem... Ja ja, inte mig emot, jag är mycket hellre hemma än ligger kvar på sjukhus.

Vi ska in på koll igen kl 8 i morgonbitti, om (och jag skriver OM) inget annat händer innan dess. Själv känner jag mest att det nog kommer bli som med sonen, igångsättning alltså, frågan är bara när de tar beslutet...

Nu ska jag vila lite till och försöka få i mig något att äta, något riktigt flottigt och kolhydratrikt kanske? ;)

Kom på att jag ju måste berätta vad min bror och tillika barnvakten sa inatt när jag ringde till honom: "Är klockan tre och du ringer til mig???" (sagt med stort tvivel i rösten, som att jag var dum i huvudet typ) Det är inte lätt att bli väckt mitt i natten alla gånger! :D När han väl vaknat till var det inga problem, och nyss ringde han från sin Finlands kryssning, bara för att kolla hur det går.

Vattnet har gått!!

Vaknade vid 3 av den klassiska "hjälp, jag kissar på mig"-känslan, men det var så klart fel. (För er som inte vet så är det oooomöjligt att knipa av vattnet, det liksom bara rinner ändå! ;) Det blev ett fint spår från sovrummet till toaletten kan jag säga...

Har pratat med förlossningen, och efter som Tjyven ff är rörlig så måste jag ligga så stilla som möjligt (först var det tal om ambulans!) och komma in på kontroll så klart. Maken är och hämtar barnvakten och jag ligger här och försöker förbereda mig. Förmodligen blir det väl som med sonen; igångsättning för att inget händer, så bered er på ett par dygns väntan. (Aj, var det där en värk förresten?)

Återkommer så fort jag kan.

P.s Fostervatten luktar som gammal sperma, det hade jag glömt...

De tar i nu...

... sammandragningarna alltså. Inte så att det gör ont, men de kraftiga och sitter i en minut eller mer. Tycker det känns bra att livmodern ligger i hårdträning; då kanske förlossningen går lekande lätt sen? Enda nackdelen är att man blir himla kissnödig så fort det börjar trycka på, så det blir många turer till toan.

Jag fick en milkshake!

Snälla maken svängde förbi hambugerhaket på vägen hem, och det var faktiskt jätte gott (och bra för halsbrännan). Kan man leva på det till förlossningen tro?

Aptitlös hunger

Är konstant hungrig, men inte sugen på något - hur gör man då? Det enda jag skulle kunna tänka mig är en milkshake från något hamburgerhak, men det blir man ju inte mätt på...

Gulp!

Tänk om det bara är två veckor kvar till Tjyven är här!! (Sonen föddes i v. 37+4...) Hjälp, jag är nog inte redo än, även om jag längtar efter att må bra igen.

Precis som Pernilla skriver så löser det sig säkert när Tjyven väl är här, trots att det just nu känns väldigt avlägset. Det är konstigt det där, att när bebisarna väl är här så känns det som att de alltid funnits på något konstigt sätt.

Hickdag

Ja, inte jag, utan Tjyven verkar ha en sån där riktigt hickdag idag. Vaknade i morse av att h*n hickade, och nu tror jag h*n är inne på tredje eller fjärde vändan idag. Ser ju rätt lustigt ut när hela magen hoppar av dom små hickningarna, även om det inte är helt bekvämt för mig...

Började fundera och kom fram till att jag nog inte kände sonen hicka i magen mer än någon enstaka gång kanske, och inte har han haft hicka många gånger sen han kom ut heller. Storasyster däremot, hon hickade i magen, och hickar ganska ofta nu med. Dessutom var hon otroligt lättrapad när hon var bebis, vilket sonen inte var, och hon hade aldrig ont i magen, vilket han ofta hade. Så, kanske är det bra med en hickbebis trots allt? Jag väljer nog att tro det! :)

Järn igen

Fast idag flöt det inte alls lika bra som förra gången tyvärr... Till att börja med var BM försenad (bara för att jag för en gångs skull var i god tid), och när jag väl fick komma in så var först sprutorna slut, sen handskarna och så var plåstrena borta. Det gick i allafall bra att sätta nål, men sen var det problem med luftbubblor (min gissning är att hon var stressad när hon spädde ut järnen och blandade lite för kraftigt så det blev skummigt), och innan hon fått bort dom hade det gått tio minuter till. Då var hon så pass stressad att hon sprutade lite för fort, vilket gjorde att jag blev alldeles konstig i hela armen (svårt att förklara, men först blev det liksom kallt och sen alldeles stickigt), så då fick vi vänta och vila en stund. Tillslut hade hon i allafall fått i alla fem sprutorna, och det enda som återstod var att lyssna på fosterljuden så att bebis mådde bra. Då funkade inte apparaten - den bara tjöt och det var omöjligt att höra några som helst hjärtljud. Efter lite pillefix med sladdarna så lugnade den i allafall ner sig och hjärtljuden lät bra. Jo, huvudet låg nedåt, det var hon säker på, så jag inbillade mig väl bara att Tjyven hade vänt sig.

På vägen hem fick jag migrän - vet inte om det berodde på järnet eller något annat, får se om det upprepar sig på torsdag när det är dax för nästa dos. Har sovit hela eftermiddagen och nu känns det lite bättre i allafall.

Att inte orka, igen

Sitter här med dåligt samvete för att jag inte har ork som räcker till båda mina barn. Tyvärr blir det så att den stora, den duktiga, hon som förstår vad man säger till henne för stå tillbaka. Den lilla ork jag har per dag äts upp av den lilla, den intensiva, han som pockar på uppmärksamhet förjämnan. Det känns orättvist, för jag vet ju att hon behöver sin mamma lika mycket som han, om än på olika sätt, men det finns inte tillräckligt av mig att ge av just nu.

Önskar så att jag orkade ta med henne på något roligt, något som bara hon och jag kunde njuta av, men det finns inte på kartan just nu (och lär väl inte göra det på åtminstonne några månader till). Hoppas hon inte ser tillbaka på den här tiden som den tråkigaste hittills i sitt liv. (Idag sa hon att hon längtade efter att bebisen ska komma ut så att jag kunde må bra och vara glad igen och inte bara arg och trött... Behöver jag säga att det gjorde ont i hjärtat?)

Rumpnissevarning

Efter gårdagens tarmmassaker så blev det ett himla bökande i magen (hela havet stormar typ) och nu är jag faktiskt lite orolig att Tjyven gjort som sonen och satt sig i säte. Just nu har h*n hickstund, och istället för att det känns nere i magen som det brukar göra, så hickar det under revbenen... Tur att jag ska till BM för att tanka järn i morgon, hon borde ju kunna känna vilken ände som är upp.

Ont ont ont

Tjyvungen har parkerat sitt huvud rakt på min onda tarm och vägrar flytta på sig, trots att jag försökt alla möjliga ligg-, sitt- och ståställningar. Resultatet är att det gör ONT, men envis som jag är vill jag inte ta något smärtstillande för än det blir natt... Maken ser lite lätt stressad ut när jag sitter och kvider, trots att jag förklarat att ongen inte är på väg ut än (även om jag inte skulle tacka nej till det...).

Det blir strejk...

... och jag är den första att ställa mig på barikaderna med Vårdförbundets medlemmar, men jag kan inte hjälpa att känna att det vore skönt om den var över innan jag ska föda barn...

Sa till maken idag att han kanske ska börja läsa på om hemförlossningar, men han verkade inte så sugen konstigt nog?! ;) Som tur är har vi läkare som grannar både till höger och vänster, så i värsta fall får väl dom rycka ut.

Dagens siffror och veckans hälsorapport

Dagens datum är 2008-04-04
Du har gått 245 fulla dagar (av 280).

Du är i tredje trimestern (av tre)
Du är i 8:e månaden (av 9 - kalendermånader)
Du är i 9:e gravmånaden (av 10 - lunarmånader)
Du är i 35:e veckan (av 40)
Du är i v35+0 (av 40+0)

Vikt 68.9 kilo (+0.7 kilo på två veckor)

Hälsorapport:
Hade hoppats att de två järninjektionerna skulle gjort mig piggare, men jag tycker nog att jag känner mig ungefär lika trött och orkeslös som innan... Tungt och trångt är det i magen (ongen vägrar ju fixerar sig, utan ligger högt och lite härs och tvärs), och halsbrännan gör sig påmind i stort sett hela dagarna. Svamparna (och kanske något annat?) gör att jag mår fashionabelt illamående mest hela tiden. Aptiten är för det mesta obefintligt, men när den väl slår till passar jag på att äta något gott (även om portionerna är minimala).

En liten Emil är född!!

Stoooort grattis till Pernilla som födde sin andra son i natt. Väntar med spänning på att få höra detaljerna, när ni kommit hem och landat lite förstås!

Järnsprutan avklarad

Det gick överförväntan faktiskt; hon använde "förlägningssladd", så det kändes inte när hon höll på att byta sprutor och grejja, men det tog en väldig tid eftersom det ska ges lagom långsamt. Hade jag fått välja hade jag valt dropp, men det här funkar också.

Hon passade även på att ta BT, SF och lyssnade på fosterljuden. BT var högt för att vara mig, 125/90 (jag brukar ligga runt 100 i övertryck normalt), men det tyckte hon inte var något att oroa sig för, så då får man väl hoppas att det är så. Hann även läsa min journal (dvs journalanteckningarna hon och de på specen gjort) och hittade ett par fel som jag påpekade. Skulle FK vilja kolla upp min sjukskrivning t ex så är det ju faktiskt rätt viktigt att det som står där stämmer tycker jag dårå!

Jobbig natt

Fy farao vad jag hade ONT i natt, kunde inte sova på tre timmar för att det kändes som att någon skar med en kniv i magen på mig. Tog ett tag innan jag insåg att det var den inflammerade biten av tarm som gjorde ont, speciellt när jag fick sammandragningar. Var uppe och försökte få Tjyven att ändra läge i magen, men det hjälpte inte - antar att det börjar bli ganska trångt om saligheten där inne nu, och att jag får stå ut med att det gör ont. Tog till slut en halv Alvedon Forte och då kunde jag äntligen sova igen.

Sånna där förbjudna tankar igen

Vaknade i natt och kunde inte somna om. Tankarna malde i huvudet, tankarna som hållit sig borta ett tag, men nu var de tillbaka med besked. Tankar som att vi har det så bra nu; jag är så fullständigt nöjd med mina två barn, tycker det är så skönt att sonen börjar bli lite större och mer självgående. Jag vill inte ha fler barn - det var känslan jag hade, och den var stark. Tanken på att det faktiskt ligger en bebis i min mage som snart kommer ut fyllde mig inte med glädje utan med ångest. Jag längtar så efter att inte vara gravid längre (att få må bra igen), men jag har liksom inte tagit till mig att det innebär att det blir ett barn till. Undrar hur jag ska lyckas med det på den korta tiden som är kvar?

Makens planering

Kunde inte låta bli att fnissa lite när jag läste i makens almanacka häromdagen: På BF-dagen har han nämligen skrivit "ev. BB" (bara på den dagen också, ingen annan). Lite gulligt och samtidigt roligt tycker jag.

Jag kanske ska tillägga att han inte menar att han bara eventuellt kommer vara med på BB, för det är en självklarhet att ha ska, utan han menar att det är beräknad BF, fast han skriver det på sitt eget lilla sätt. ;)

Ja tack, jätte järna...

Lämnade meddelande hos vanliga BM igår för att bestämma tider för järndropp, och hon ringde upp redan idag! Fick tid för tre doser, en den här veckan och två nästa, sen bokar vi resten när jag är där.

På spec-MVC fick jag ju järnet i dropp form (lite utspätt, bl a utifall att det skulle läcka ut i vävnaden, eftersom det svider som bara den, och ju mer koncentrerat, desto mer svid), men på vanliga MVC har de inga dropställningar mm, så BM ska spruta in det istället (koncentrerat). Känns så där kan jag väl säga, speciellt som jag har varit med om att bli felstucken ganska många gånger och kombon perforerad ven / Venofer känns så där kul... Nå ja, hon får en chans (hon kanske är jätte duktig på att sticka, vad vet jag egentligen?) och skulle hon misslyckas tänker jag kräva dropp nästa gång!

Långt besök på Specen i dag...

Åkte dit tidigt i morse för tillväxt-UL, och för en gångs skull fick jag komma in i tid (de brukar alltid vara försenade annars). Allt såg bra ut, Tjyven beräknas väga ca 2.2 kilo idag och 3.3 kilo fullgången, som de andra två med andra ord. Undersökningen tog ganska lång tid eftersom det var en BM-student med, och när allt var klart gick jag till expeditionen för att höra om min MVC-journal fanns kvar där (läkaren glömde lämna tillbaka den när jag var där i tisdags). Det gjorde den inte, men jag fick veta att de försökt få tag på mig eftersom flera av mina blodvärden var dåliga (proverna jag ordinerade mig själv...). Ferritinvärdena (järndepåerna) var så låga att läkaren ville träffa mig omgående - ja, eller så fort hon hade tid, dvs sitta och vänta för mig... Det tog bara lite över en halvtimme och hon meddelade att de ville ge mig järn via dropp, plus att jag måste äta zink tre gånger om dagen då det också var lågt (och lågt zink kan tydligen påverka förlossningen negativt). Efter en tur till apoteket var det bara att lägga sig tillrätta på en brits och tankas full med järn, vilket tog ytterligare en timme. Sen fick jag äntligen åka hem och vila...

Nu ska jag få järn två gånger i veckan de närmsta veckorna, och sen ska nya blodprover tas (jag behövde inte ens säga till om det själv den här gången, fantastiskt...).

Omröstning inlagd!

*pekar snett upp åt höger*

Nu har ni er chans - vad tror ni att det blir, flicka eller pojke? Se så, rösta nu då! ;)

Läkarbesök på Spec-MVC i morgon

Jag kanske borde börja fundera på vad jag vill ha sagt, annars lär väl inget hända antar jag...

Jag ska träffa läkaren jag hade med både sonen och dottern, som jag inte är så där jätte förtjust i eftersom hon är så svår att få grepp om; allt är liksom svävande och obestämt med henne. (Ändå desto viktigare att veta vad man vill när man kommer dit alltså.)

Jag har glömt/inte orkat rapportera från det här besöket, men det var faktiskt ganska bra - det bästa med den här läkaren någonsin! Hon svarade bra på mina frågor och förklarade, utan att vara undanglidande som hon brukar. Fick svar på hur jag ska göra med medicinerna, hur mycket jag kan ta av de olika och vilka jag bör försöka sätta ut innan förlossningen. Tydligen ska jag få extra kortisol (syntetiskt) under förlossningen, eftersom min egen kortisolproduktion är så låg iom att jag ätit kortison så länge nu. Sa även till att jag ville att blodprover skulle tas för att kolla blodstatus, vilket jag fick göra på en gång. Provsvar får jag på tillväxt-UL nästa vecka.

Köpt vagn idag

Det blev en (begagnad) Teutonia Team Alu S6 med svängbara framhjul. Tung som en buss att lyfta, men jätte skön att köra och gott om plats för den lilla storebroren också. Känns skönt att veta att vi har en vagn att köra med, även om vi kanske inte behåller den sen. (Jag är ju rätt bra på att byta vagn, ofta! ;)
En sån här blev det med matchande mjuklift. Hade egentligen velat ha en med två stora svängbara framhjul (istället för fyra små), men den här får duga till att börja med. Bilden är lånad från Blocket, ska ta en bild på min vagn i morgon.

Glömde ta kortison igår...

... och idag mår jag som jag förtjänar. Hoppas inte Tjyven mår lika tjyvtjockt bara... Hoppas också att kortisol/kortison-halten är i bättre balans i morgon, när vi ska dra iväg och fira påsk.

(Maken körde upp mig innan halv nio igår för att han inte ville ta med sonen när han lämnade storasyster på dagis; då rubbades mina morgonrutiner och jag glömde ta pillrena. Allt måste vara precis som vanligt, annars glömmer jag sånt där.)

Dagens siffror och veckans hälsorapport

Dagens datum är 2008-03-21
Du har gått 231 fulla dagar (av 280).

Du är i tredje trimestern (av tre)
Du är i 8:e månaden (av 9 - kalendermånader)
Du är i 9:e gravmånaden (av 10 - lunarmånader)
Du är i 33:e veckan (av 40)
Du är i v33+0 (av 40+0)

Vikt 68.2 kilo (-0.6 kilo sen förra veckan)

Så trött...

Jag har redan tröttnat på att ha familjen hemma och helgen har inte ens börjat.

Det kommer bli en lååååång påsk det här...

Alla hemma igen

Lill-sparv är sjuk och maken orkade inte lämna Storasyster på dagis, alltså har alla varit hemma idag och jag är såååå trött. Hade behövt en lugn dag efter gårdagens BM-besök, en dag med bara vila, men så blev det alltså inte. Jag skulle behöva en friggebod på tomten tror jag, där jag kan gå undan och stänga in mig när jag behöver vara ifred. *drömmer*

BM-rapport

Ja, idag var det dax igen för ett besök hos barnmorskan igen, och jag vet inte vad jag ska säga om det... Värden mm såg bra ut, och hon hjälpte mig att ringa till Spec-MVC och fixa en läkar tid, vilket ju var bra. Men sen...

Hon frågade hur jag mådde nu egentligen, och när jag svarade att det är tungt, att det inte är kul att vara gravid, att jag börjar bli riktigt less då byter hon samtals ämne!! (Börjar boka in nästa tid, utan att ens kommentera det jag sagt. Varför frågade hon då??) Jag blir alldels matt och kommer av mig helt, känner mig förbisedd och ledsen. Jag känner bara att jag inte orkar med det här, orkar inte hålla på att byta BM nu, men orkar heller inte utan att ha någon som jag kan ventilera mina känslor med.

Less är bara förnamnet.

Hej Halsbränna!

Vad kul att du är tillbaka igen...

Förr och Nu

Förr:
Fredagen var bästa dagen, då var barnen lediga med mig och maken slutade tidigt - helgen började redan vid fredaglunch och sen hade vi nästan fyra hela dagar tillsammans. Hade han en ledig fredag var det ännu bättre; då kunde vi åka iväg någonstans över helgen t ex och inte komma tillbaka förän måndag kväll (maken var f-ledig på måndagar).

Nu:
Lediga fredagar är det värsta jag vet, för då vet jag att det blir tre hela dagar man familjen hemma. Helgerna är mest bara jobbiga - jag får inte sova ordentligt, kan inte vila på samma sätt som när jag är ensam och gör mycket mer än vad jag egentligen orkar. När söndagkvällen kommer är jag ett vrak som bara längtar till måndag så att jag blir av med min familj här hemma.

Jag vill ha tillbaka mitt förr, gärna nu.

Dagens siffror och veckans hälsorapport

Dagens datum är 2008-03-14
Du har gått 224 fulla dagar (av 280).

Du är i tredje trimestern (av tre)
Du är i 8:e månaden (av 9 - kalendermånader)
Du är i 8:e gravmånaden (av 10 - lunarmånader)
Du är i 32:e veckan (av 40)
Du är i v32+0 (av 40+0)
Vikt 68.8 kilo (+1.2 kilo sen förra veckan, ooouuups!!)

Hälsorapport:
Trött, less och sliten i kroppen. Illamående förjämnan igen, gissar att det är svampjävlarna som spökar till det, eller en medicin biverkning. Huvudvärk som kommer och går, hjärtklappning och blodtrycksfall hör till vanligheterna. Ska börja äta Hemofer vilken dag som helst nu...

Vad som finns i min mage:

- ett stycke Tjyv som tar upp nästan all plats
- ett stycke LAKRITSPUCK!! (Tur att de är mycket mindre nu för tiden, så att den fick plats i magen...)

Och den var precis så god som jag mindes den, fast mycket mindre då och dyrare så klart. Och så hade de ändrat lakritssåsen inuti - förut var det ju liksom som fem hålor med sås, nu är det rippel i glassen i stället. Har inte bestämt mig för vilken variant som är bäst än. Det bästa av allt? Jag har två till i frysen, för förutseende gullemaken köpte tre på en gång. (Han lär sig, kanske för att det är så trist att behöva åka iväg och handla mitt i natten?! ;)

Vad som är dåligt idag:

- Illamående
- Yrsel
- Hjärtklappning
- Halsbränna
- Trött

Misstänker att mitt blodtryck och blodvärde inte är på topp - kanske dax att börja äta Hemofer nu? (Och nej, det är ingen som håller koll på mitt Hb, det måste jag visst se till själv.)

Oj vad det trycker på nedåt!

Undrar om Tjyven håller på att fixera sig, tycker nästan det känns så. Vore iofs skönt om magen sjönk lite, just nu är det väldigt trångt uppåt, specielt när ongen bestämmer sig för att köra stretching precis när jag ätit!

Glöm att Tjyven försöker fixera sig - nu ligger h*n nämligen på tvären med huvudet i min högra ljumske!

Jag vill ha LAKRITSPUUUUUCK!!

Men det verkar som att jag blir tvungen att åka ner på stan för att få tag på en (vårt kassa Ica Maxi har naturligtvis inte tagit hem de nya glassarna än), och det orkar jag inte... Kanske kan jag lura maken på något vis?

Jag fick ingen Lakritspuck idag, maken hann inte innan han skulle hämta barnen på dagis... (Jag hade glömt att han var på annan ort och jobbade idag.) I morgon kanske?

Dagens gnäll + några svar

Nehej, sova kan jag visst inte längre, men lugnt och skönt har det i allafall varit idag. Synd bara att jag mår pest; halsbränna/magkatarr och ingen aptit är ingen bra kombo (och dessutom ett tecken på att min mage kommer rasa snart...).

- Jag tror inte att några av de "mildare" medicinerna hjälper mot halsbrännan, däremot kanske en högre dos Losec (går på den lägre nu). Försöker få tag på någon läkare på Spec-MVC, men det verkar vara lögn.
- Sover jag på dagen mår jag alltid jätte dåligt efteråt, ofta så dåligt att jag måste kräkas. Därför försöker jag låta bli med det så långt det är möjligt.

För mycket helg

Ongarna och maken var lediga i fredags, och det börjar kännas nu. Jag pallar inte med att ha alla hemma i tre dagar i rad, det blir för mycket...

Halsbränna från helvetet

Vad gör man när Losec inte fungerar längre, slutar äta? Börjar känna mig desperat, nästan panikslagen av det här...

Magpumpad

En skalle i solar plexus, det är fina grejjer det när man just ätit frukost... Varför kan inte Tjyven vara som sin storebror och föredra att ligga på tvären?

Nej, nu blir det omtag på frukosten.

Dagens siffror och veckans hälsorapport

Dagens datum är 2008-03-07
Du har gått 217 fulla dagar (av 280).

Du är i tredje trimestern (av tre)
Du är i 7:e månaden (av 9 - kalendermånader)
Du är i 8:e gravmånaden (av 10 - lunarmånader)
Du är i 31:e veckan (av 40)
Du är i v31+0 (av 40+0)

Vikt 67.6 kilo (-0.4 kilo sen förra veckan)

Så less på att inte kunna och orka

Ja, jag vet, nu tjatar jag, men det är faktiskt inte kul att inte orka göra någonting.

Idag försökte jag cykla - det gick inte längre, magen är i vägen och fogarna vill inte kliva på cykeln - så nu har jag inget sätt att ta mig fram för egen maskin. Det har ändå varit en liten frihet att kunna cykla iväg en liten sväng. Nu tar jag mig inte ens till affären själv längre (den ligger 5 min bort), om jag inte tar bussen, men hur kul känns det på en skala?! Bara tanken på att ta bussen gör att jag inte orkar ge mig iväg.

Ett annat exempel på ork: Idag skulle jag ringa ett företags kundtjänst, kände att "ja, det orkar jag idag", men var tvungen att gå ner och hämta mitt kundkort först. Tillbaka på övervåningen (jag har alltså vaggat ner för trappan, gått till hallen, hämtat kundkortet ur plånboken och sen vaggat upp igen) är jag helt slut och orkar inte ringa. Det känns inte riktigt normalt nej... (Det konstiga är att den fysiska tröttheten så direkt sätter sig på psyket just nu; att den fysiska orken är så tätt sammankopplad med den psykiska.)

Vad har vi gett oss in på??

I går kväll slog det mig igen - vi ska snart få ett barn till, och inte nog med det, en liten pytte som kommer ta upp all tid och ork. (Jag har mycket framgånsrikt lyckats förtränga just den detaljen ganska länge nu...) Jag satt i soffan, mellan lill-Sparven och Storasyster medan Bolibompa var på TV:n, och kände bara "tänk vad enkelt det börjar bli nu, med rutiner och barn som faktiskt förstår vad man säger till dom... och snart ska vi börja om igen".

Känns mer än bara lite jobbigt, även om jag vet att det ordnar sig när vi väl är där, men just nu...

Sängapotek

Hur många olika sorters mediciner har ni vid/i sängen?

Jag räknade just att jag har sex olika mediciner i sängen - en för varje tillfälle, typ... (Sen har jag ett par sorter till, men dom har jag inte i sängen.)

(Och innan någon blir orolig så kan jag meddela att sonen inte har tillgång till sovrummet, plus att han inte kan klättra upp i vår höga säng själv, så pillrena är säkra för hans nyfikenhet.)

Åh hjälp!

Såg precis förlossningsrummet där jag födde sonen på TV, och känslorna var minst sagt blandade... Många och starka var de, både positivaoch negativa. Måste nog fundera lite på det här tror jag.

Nu är det jul igen...

... ja, nu är det jul igen, och julen varar än till Påska.

Och påsk är det inte än, alltså måste det vara fullt tillåtet att äta tomtegröt, skinkmacka och julmust till middag, speciellt om man inte var kapabel att njuta av det när det begav sig. Eller?

Dagens siffror och veckans hälsorapport

Dagens datum är 2008-02-29
Du har gått 210 fulla dagar (av 280).

Du är i tredje trimestern (av tre)
Du är i 7:e månaden (av 9 - kalendermånader)
Du är i 8:e gravmånaden (av 10 - lunarmånader)
Du är i 30:e veckan (av 40)
Du är i v30+0 (av 40+0)

Vikt 68.0 kilo (+1.3 kilo sen förra veckan!)

Hälsorapport:
Trött och öm i kroppen är en bra sammanfattning. Orkar inget, varesig psykiskt eller fysiskt, vilket känns jobbigt - det är ju så långt kvar. Tarmen har bråkat lite och jag var tvungen att höja kortisonet (kan förklara den ökande vikten, eller också är det alla vaniljbullar jag ätit?! ;), vilket hjälpte den att lugna ner sig.

Tillbaka i koman

Tolv timmars nattsömn räckte inte. Efter kort cykeltur med hunden och handling på Maxi är jag precis lika trött som igår kväll. Hade det inte varit för "Vad blir det för mat?" hade jag gått och lagt mig på stört...

Piggare + BM-rapport

Så där, nu är jag tillbaka i betydligt bättre form. Sov nästan tolv timmar(!!) inatt så nu känns allt mycket bättre, och att solen skiner idag gör ju inget sämre.

BM-besöket då? Ja, det var väl som förut, över på 10 minuter och inte mycket att orda om. Jo, förresten, hon frågade faktiskt om det var något jag funderade över, men jag kom mig liksom inte för att säga något. (Hade hon istället frågat hur jag mådde hade det på något vis varit lättare att börja prata... Hm, kanske är det mig det är fel på som inte kan klämma ur mig hur jag mår? Jag vet ju att det är ett problem jag har, lyssnar mycket hellre på andras problem än att dela med mig av mina egna, och gör jag det måste det vara någon jag litar på.)

Siffrorna såg iaf bra ut, hade t o m ett övertryck över 100 - då får man vara glad! :) Hjärtljuden låg först på 180 vilket BM inte riktigt gillade, men när jag la mig på sidan istf på rygg så gick dom ner till 150. SF måttet hade ökat från 24 till 27, och jag följer normalkurvan precis.

För trött

Orkar inte skriva om, eller ens tänka på hur BM-besöket var idag, så slut är jag. En dålig natt, lunch på stan och så besöket då var tydligen alldeles för mycket för mig. Är så trött på att vara trött...

Sista chansen

I morgon ska jag till BM igen, och har hon inte skärpt till sig blir det ett byte så här på sluttampen (det är ju i allafall nu det börjar bli lite regelbundenhet på besöken). Återkommer med rapport i morgon eftermiddag.

Fortfarande bra mellan oss

Ja, inte lika bra som när jag inte är gravid, men bra mycket bättre än vad det varit den senaste tiden. Trots att vi båda är dödströtta p g a dålig nattsömn (sonen är uppe och spökar, och jag kan av någon anledning inte sova på nätterna längre) har vi faktiskt inte bråkat särskilt mycket. Tror vi båda två försöker bita oss lite i tungan och inte skälla i onödan. Får mig faktiskt en klapp eller kram om dagen nu också - där lyssnade han verkligen på vad jag sa!

Ovan på allt annat har maken fått något skit i knät, det har svullnat och gör ont (jag gissar på vätska i knät), så nu är vi två som haltar omkring här hemma. I morgon ska han till läkaren så får vi se vad som händer. (Igen - tvåvåningshus är ingen höjdare när man har ont...) Mest lidande blir hunden, som i princip bara blir utsläppt i trädgården just nu, men vad gör man?

Tack allihopa för snälla och stöttande ord när jag kände mig nere och osynlig - det betyder jätte mycket att veta att ni läser och bryr er.

På bristningsgränsen och tillbaka

I morse när jag vaknade, efter den jävliga gårdagen, kände jag bara att "nu får det vara nog, nu orkar jag inte mer, så här kan jag inte ha det". Ringde till maken och sa att han måste komma hem NU. Maken kom och jag bröt ihop och grät. Massor. Maken kramade och tröstade, var nära, något som inte hänt på allt för länge, något som jag behövt och saknat. Mellan snyftningarna lyckades jag få fram hur jag mått och att jag inte orkade ha det så. Att jag inte ville gå här som ett osynligt gravidspöke och att det inte krävdes mycket för att ändra på det. När alla tårar och ord kommit ut kändes det mycket bättre, som vanligt, som det ska vara. Nu tror jag på att vi kommer fixa det här, trots att vi har 10+ veckor kvar av helvetet.

Tack Sanna och Nina för era värmande ord under gårdagens inlägg - det betyder jätte mycket för mig.

Dagens siffror och veckans hälsorapport

Dagens datum är 2008-02-22
Du har gått 203 fulla dagar (av 280).

Du är i tredje trimestern (av tre)
Du är i 7:e månaden (av 9 - kalendermånader)
Du är i 8:e gravmånaden (av 10 - lunarmånader)
Du är i 29:e veckan (av 40)
Du är i v29+0 (av 40+0)

Vikt 66.7 kilo (-0.1 kilo sen förrförra veckan pga magsjukan)

Hälsorapport:
Äntligen börjar det kännas OK igen - inte lika bra som innan magsjukan, men ändå mycket bättre än vad det varit den senaste tiden. Fogarna och ryggen bråkar lite, men det känns fortfarande överkomligt jämfört med att t ex kräkas.
Psykiskt har det varit lite tungt igen, men jag hoppas att dagens samtal med maken ska göra allt lite lättare igen.

Osynlig?

Jag finns inte, om jag inte gör väsen av mig.
Jag syns inte, fast än jag står mitt framför honom.
Jag behöver inget, om jag inte uttryckligen ber om det.
Jag mår bra, om jag inte konstant beklagar mig.

Idag känner jag mig ensam - ensam om graviditeten, ensam om att planera för framtiden, ensam om alla känslor.
Blev så glad när maken bad mig ringa min mamma och höra om hon kunde passa barnen en lördag eller söndag - trodde att han som jag kände att vi kunde behöva lite tid tillsammans, bara han och jag, men det visade sig att han skulle iväg med en kompis. Jag missunnar honom inte egentid, inte alls, och speciellt inte nu när han har häcken full med barnen, men jag hade hoppats... Hoppats att han för en gångs skull kände som jag, tänkte på mig och ville ha lite tid med mig. Känner mig bara så ledsen och ensam, och så fort jag försöker prata med honom blir vi bara osams. Fan vad jag inte vill vara gravid, och om jag måste vara gravid vill jag höra, i allafall någon gång ibland, att jag är fin, att jag är stark som orkar, att jag är duktig som försöker (göra saker med barnen, städa, laga mat eller vad som). Men inget, inte ett ord, knappt ens en blick på mig och den stora magen. Kunde lika gärna vara osynlig.

Äntligen bättre

Magen har jämviktat, halsbrännan lugnat ner sig och aptiten är tillbaka. Ännu är det en bit kvar till hur jag mådde post magsjukan, men det är på rätt väg, helt klart. Idag har jag t o m lagat middag och kunnat äta den - bara en sån sak!

Jo, jag skulle bara säga det...

... att försöka kniiipa samtidigt som man kräks våldsamt som höggravid är i princip omöjligt. Var länge sen* jag kissade på mig så mycket. Tur att man har humor och kan skratta åt sig själv så här i efterhand. Just då skrattade jag inte så mycket...

* typ 30 år sen

Displacement Pain

(Ber om ursäkt för den engelska rubriken, men jag orkar inte komma på vad det heter på svenska just nu. Delokaliserad smärta kanske?)

När jag är magsjuk får jag alltid problem med min tarm; dels är den extra känslig och dels kan man ju inte ta mediciner som vanligt när man bara kräks.

I natt vaknade jag med smärtor i höger ljumske/lår. De kom och gick, som värkar, och det tog ett tag innan jag insåg att det faktiskt var tarmen som bråkade med mig (man tänker ju inte så klart när man har ont, och det dessutom är mitt i natten). I vanliga fall brukar det liksom sitta i tarmen, men inte nu när Tjyven tar upp en massa plats tydligen. Efter ett tag märker jag att jag får sammandragningar varje gång tarmen gör ont, och bestämmer mig för att ta en Alvedon (brukar inte göra det i vanliga fall utan rida ut stormen). Den hjälper bra, både tarmsmärtan och sammandragningarna försvinner och sen kunde jag sova gott resten av natten.

Ja, och så lite mer magsjuka på det...

Är fortfarande inte bra, kan inte äta, har ingen aptit, magen är i uppror även om det inte händer så mycket. Allt kräkande har gjort att min kräktröskel, som faktiskt blivit högre på sistonne, nu är nere i botten igen, d v s nästan vad som helst kan få mig att kräkas när som helst. Man skulle kunna säga att magsjukan har skickat mig tillbaka till oktober, typ.

Lever på rostbröd och nyponsoppa, där det senare inte precis gör underverk för svamparna, men det får bli ett senare problem.

Gud vad gnälligt det här blev, ska nog sluta nu innan jag drunknar i min egen självömkan.

Fortfarande magsjuk...

... men på väg åt rätt håll.

Tillfälligt avbrott

P g a magsjukan from hell.

Gulp!

Första bebisen född i min ankomstgrupp; en liten tjej på 705 g och 32.5 cm - heeeelt overkligt.

Välkomna ni nya som hittat hit!

Alltid roligt med fler läsare, och speciellt dom som kommenterar också! ;)

Ett litet svar till Sofia:
Vi tog inte reda på könet, och han som gjorde ultraljudet hade ett tufft jobb att INTE visa det eftersom Tjyven låg med fötterna vid öronen! :D Hade vi velat se hade det inte varit några som helst problem, och inte heller några osäkerheter - det syns så pass bra i 3D så här sent i graviditeten.

Helvetes halsbränna

Tillbaka med förnyad kraft skulle man kunna säga, och inte hjälper Losec heller. Kul om det ska fortsätta så här i 14 veckor till.

(Det kan iofs vara ett tecken på att min tarm mår sämre, men det vill jag inte ens tänka på...)

Vilket ös

Rackarns vilken fart Tjyven har i magen nu - helt plötsligt slår h*n kullerbyttor, sparkar stenhårt åt alla möjliga håll, boxar och krafsar åt ett annat. Verkar som h*n helt plötsligt kommit på att man faktiskt kan tummla runt, eller så är det bara så att h*n blivit mycket större och starkare helt plötsligt?

Ganska mysigt är det för det mesta, förutom när h*n lyckas träffa rakt på magsäcken precis när jag har ätit... *urk*

En liten sparkande fot

Solsken, ensam dag och inga måsten

Har haft det ganska bra idag: Kunde duscha innan frukost utan att må dåligt (framsteg!), var ute och cyklade (en kort sväng, men ändock) med hunden i solen mitt på dagen, gjorde undan en massa måsten igår (lån som ska läggas om mm) så idag har jag bara tagit det lugnt.

Känner mig inte alls lika blasé och rastlös idag, utan rätt nöjd och tillfreds för en gångs skull. Nu väntar jag på att dottern ska gå och lägga sig så att jag kan få mumsa chokladkex och dricka Pepsi Max!

A trip down Memory Lane

Har igår och idag suttit och läst gamla foruminlägg från när jag väntade sonen, och konstaterat att jag mådde likadant då som nu. Efteråt kände jag mig konstigt tom - kanske är det allt läsande om hur det var då som gjort mig så blasé (se nedan)?

Blasé

Orkar inte riktigt bry mig om nånting, känner mig konstigt tom, samtidigt som jag är ruskigt rastlös. Samtidigt fortsätter sammadragningarna.

Hoppas dottern håller sig från att kräkas inatt, så att jag får vara ensam hemma i morgon...

Vikten

Är det verkligen normalt att det skiljer ca 1.5 kilo mellan morgon- och kvällsvikten? Kan inte någon läsare testväga sig och sen rapportera? Själv väger jag mig i princip aldrig när jag inte är gravid, så jag har ingen aning om hur det brukar vara.

Viktskillnaden skulle iofs kunna bero på att tarmarna svullnar och samlar vätska under dagen - det skulle förklara varför det känns så trångt i magen på kvällarna.

Tack kära läsare (förutom Lott@ då ;), nu vet jag att det är normalt att väga mer på kvällen, även om jag inte riktigt kan förstå VARFÖR det ska vara så...

Svårt att äta

Inget är gott, och när jag ändå försöker så går det bara i ett par tuggor innan det tar stopp. Får lite ont i magen, känner mig proppmätt och lite illamående. Minns att det var likadant med sonen vid den här tiden, och det slutade med att jag gick ner 2.5 kilo...

Halsbrännan har också kommit tillbaka, men min vän Losec avhjälper den hyfsat bra.

Känns lite tidigt med sånna här trängsel-krämpor, men Tjyven kanske har placerat sig raklång på längden?

Nej nej nej nej nej nej nej nej

Dottern spydde i natt, två gånger, vilket nog måste räknas som mer än en tillfällighet.

Får man isolera sig från sin familj, eller åka ifrån dom, för att slippa skiten? Är livrädd för att börja kräkas och kräkas och kräkas och kräkas igen...

Fast det kanske redan är för sent, för nog känns det lite konstigt i magen? Psykosomatiskt magsjuka, helt klart.

080208
Och just som man trodde det var över, börjar det om igen... (Hon kräktes igen i morse, och har fortsatt på förmiddagen, trots att hon var kräksfri och fick behålla maten igår.)

080209
Och samma sak inatt igen - en spya och bara vätska. Vad ÄR det här för konstig sjuka?

Dagens siffror och veckans hälsorapport

Dagens datum är 2008-02-08
Du har gått 189 fulla dagar (av 280).

Du är i andra trimestern (av tre)
Du är i 7:e månaden (av 9 - kalendermånader)
Du är i 7:e gravmånaden (av 10 - lunarmånader)
Du är i 27:e veckan (av 40)
Du är i v27+0 (av 40+0)

Vikt 66.8 kilo (+0.1 kilo sen förra veckan)

Sammandragningar

Många och hårda, vissa gör nästan lite ont (så där att jag får sluta med det jag gör och bara andas), men som tur är inte regelbundna.

Ingen Utbrytartjyv vill vi ha än, tack.

Väntade och väntade och väntade...

... det gjorde jag hela em igår, på att min magtarm-läkare skulle ringa, men telefonen var envist tyst. (Som vanligt vågade jag knappt gå på toa ifall hon skulle ringa just då...) Mejlade till sköterskan vid 16:30 och frågade vad som hänt (de brukar alltid vara väldigt duktiga på att meddela om teletiden blivit inställd eller så). Idag ringde sköterskan och bad om ursäkt för hon och läkaren hade missförstått varandra vilken dag telefontiden var! :D En kvart senare ringde läkaren upp, och vi hade ett bra samtal, som vanligt - det känns så skönt att ha henne som stöd, som "håller mig under armarna" när jag mår dåligt, som hon själv sa.

Proverna var tyvärr inte jätte bra, förutom Hb:t som fortfarande låg över 120. Däremot hade zinket gått ner, plus att ett leverprov och de vitablodkropparna gått upp. Blodkropparna är inte så oroande, det beror med största säkerhet på graviditeten i sig (inte ovanligt att de går upp) och att jag äter kortison. Levervärdet kan inte förklaras så enkelt, men jag har haft lite flaj på det värdet förut och då har det gått tillbaka av sig själv. Jag ska lämna nya prover om några veckor, så får vi hoppas att det rättat till sig då.

Byta BM eller ej?

Tycker ju inte jag har blivit speciellt väl omhändertagen av mödrarvården den här gången - ingen verkar bry sig speciellt mycket om hur jag mår, eller att hålla kolla på så att jag inte blir sämre. Senaste besöket hos BM var ju ett skämt, med BT-mätning precis när jag kom inrusande i rummet (försenad p g a snöoväder och väldigt stressad), inte ett ord om hur jag mår, utan verkligen bara rutinundersökning rakt av.

Jag tycker inte det borde vara så här, men samtidigt känner jag mig besvärlig och krävande om jag börjar "bråka" för att byta BM. Helst skulle jag vilja ha min gamla BM, men jag vet inte om jag får det eftersom vi flyttat sen sist? Hur som helst måste jag ju orka ta tag i det, om det ska bli något byte menar jag, och det gör jag inte just nu.

Siluettbilden av magen

Kan inte låta bli att tycka att den är ganska fin faktiskt. Funderar på att göra en tavla av den så småningom och hänga över sängen - vad tror ni om det?

Funderar

Råkade halka in på ett "svårt att bli gravid"-forum idag, ett forum som jag var väldigt aktiv i när vi försökte få till sonen, och när jag läste inläggen kom det plötsligt tillbaka med fullkraft; hur ironiskt livet kan vara. Som vi kämpade för att bli gravida, hur vi (jag) mådde, vad det gjorde med vårt förhållande osv. Och nu sitter jag här, med en Tjyv i magen, som blev till bara så där, utan planering. Det är fortfarande svårt att få ihop alla känslorna, är inte säker på att jag någonsin kommer kunna förena de två sidorna av mig själv.

Varför mår jag så dåligt nu?

(Jo, jag vet, jag är gravid och då mår jag dåligt, men nu är det sämre än på länge...)

De senaste dagarna har jag mått riktigt risigt, med yrsel, hjärtklappning och illamående mer eller mindre konstant. Så fort jag försöker göra något mår jag dåligt och är tvungen att lägga mig ner till svimningskänslorna går över och hjärtat slår normalt igen. (Med dottern svimmade jag några gånger, men jag hade hoppats slippa det den här gången.)

Nå väl, i morgon har jag telefontid med min mag-tarmläkare, och får då även veta hur mina värden ligger. Nästan så jag hoppas att jag har någon liten brist som är lätt att åtgärda, men så lätt är det nog inte...

Äntligen vardag

Båda barnen är friska och på dagis. Maken är på jobbet. Bara jag och hunden hemma. Sköööööönt.

Bilder från 3D/4D UL

Är trött efter gårdagens äventyr och orkar inte skriva något - ni får hålla tillgodo med några bilder så länge!

Dagens siffror och veckans hälsorapport

Dagens datum är 2008-02-01
Du har gått 182 fulla dagar (av 280).

Du är i andra trimestern (av tre)
Du är i 6:e månaden (av 9 - kalendermånader)
Du är i 7:e gravmånaden (av 10 - lunarmånader)
Du är i 26:e veckan (av 40)
Du är i v26+0 (av 40+0)

Vikt 66.7 kilo (+0.4 kilo sen förra veckan)

Hälsorapport:
Upp och ner, en del bra dagar, och andra pestiga. Blir trött av minsta lilla, och då har jag ruskigt dåligt tålamod med barnen och maken. Inte blir det bättre av att alla varit hemma och varit sjuka den här veckan... Nästa vecka hoppas jag på en ensam-vecka, så att jag kan få vila upp mig.

Fyndat

Ramlade in på Lindex efter BM-besöket och hittade två par mammabyxor på slutrea för 99 kr styck - precis vad jag behövde! Synd bara att de har så konstiga storlekar, de skiljer mellan modellerna och att ha sin vanliga storlek är bara att glömma (det räknar tydligen inte med att man går upp i vikt på hela kroppen, inte bara på magen...). Provade säkert tio par (jobbigt) innan jag hittade ett par mörkblå jeans i strl 42 och ett par ljusa jeans i strl 40 (har 36 i vanliga fall), som passade utmärkt (förutom i benlängden så klart, så det får bli uppvik som vanligt).

Sen gick jag förbi en bokhandel som hade 50% på allt för att de ska stänga, och där hittade jag en bok om gravid-Yoga (som att jag kommer använda den, men drömma kan man ju ;) och en om Profylax. Även lite födelsedagskort (bra att ha) och kuvert slank med, och ett par pocketar.

Känner mig nöjd med dagens inköp, trots att jag egentligen inte har råd med det den här månaden (maken fick bara halv lön för att deras tidredovsningssystem krånglat i höstas - kul), men jag får väl ta av sparpengarna eller nått.

BM-besöket

P g a snöovädret och en buss som kört i diket kom jag ca 10 minuter sent till min tid - bra början - plus att jag mådde rätt dåligt av att ha stressat från busshållplatsen till BM... Det var bara in, göra det som skulle göras och sen tack och adjö. Jag var hur som helst inte på humör att prata, mådde för dåligt för det helt enkelt. Ny tid bokades om ca fyra veckor.

Dagens siffror:
Hb (kapillärt): 125 (bättre än väntat, utan järntillskott)
Blodsocker: 5.2
SF: 24 (en enda slarvig mätning, så den tar jag med en nypa salt)
Hj: 150 (svårt att hitta eftersom Tjyven slog kullerbyttor i magen)

BM besök i morgon.

Det första sen inskrivningen, och det var inte direkt så att BM har verkat så intresserad av att träffa mig... Jag kan inte hjälpa det, men jag känner mig så himla bortglömd av alla den här graviditeten. Förutom att jag mår piss så ska jag också orka ligga på och vara "jobbig" hos div sjukvårdsinrättningar.

Ska försöka orka lämna prover till mag-tarm i morgon, för där vet jag i allafall att det är någon som tittar och bryr sig om resultatet.

Blurk...

Det stinker pop corn i hela huset, och jag vill bara kräkas. Omtänksamme maken satte på fläkten för EFTER de var klara och upphällda... :-/

3D/4D-UL bokat!

Nästa fredag blir vi 1200 kr fattigare, men förhoppninsvis en upplevelse rikare då vi åker till Sth på 3D/4D-UL. Egentligen tycker jag att det är i dyraste laget, men eftersom det här garanterat (ja, ja, man kan aldrig veta, men nu tänker iaf inte jag vara gravid någon mer gång!) är sista gången kan det väl vara värt det... hoppas jag. Hade tur och fick en återbudstid, annars hade de inget ledigt förän i mars, och då var det för sent (bebisen för stor = dåliga bilder). Lite konfunderad blev jag när jag fick instruktionerna till undersökningen där det stod att jag skulle ha med mig mitt "ultraljudssvar från v. 18 (pappret med mått på bebisen)". Något sådant fick inte jag med mig, och jag är rätt säker på att de inte sparar de måtten på UL-kliniken (de använder ju bara dom för att beräkna BF, sen raderas det). Ni andra som är har gjort UL de närmsta åren, fick ni med er dom måtten hem?

Dagens siffror och veckans hälsorapport

Dagens datum är 2008-01-25
Du har gått 175 fulla dagar (av 280).

Du är i andra trimestern (av tre)
Du är i 6:e månaden (av 9 - kalendermånader)
Du är i 7:e gravmånaden (av 10 - lunarmånader)
Du är i 25:e veckan (av 40)
Du är i v25+0 (av 40+0)

Vikt 66.3 kilo (+0.1 kilo sen förra veckan)

Fnissar åt mig själv

Varje gång jag tittar på bilderna på "puddingarna" här nedan, så blir jag så där löjligt tonårspirrig i hela kroppen. Ha ha, det är härligt med hormoner (ibland)!

Åh vad jag är duktig!

Inga sötsaker (eller socker överhuvudtaget) på hela den här veckan! (Okej, okej, det har inte gått mer än tre dagar, men ändå, liiite duktigt är det väl?) Har försökt sköta mina matintag med ordentligt frukost, lunch, mellanmål och middag, trots att det tar emot. När sötsuget slagit till på kvällen har jag tagit en apelsin (veckans craving), storlek jumbo, och efter det är jag så mätt att jag inte orkar tänka på godis.

Hur det går med svamparna? Jo tack, de hänger kvar, trots att jag inte matar dom med socker...

Kanske inte var så smart...

... att lägga in de där bilderna? *pekar nedåt* Nu kan jag inte låta bli att sitta och titta på dom, och dreggla lite, i allafall på tre av dom... Kan ni gissa vilka?

Hang-ups

När jag är gravid så blir jag alltid lite betuttad, eller tja mer tonårs-idol-förälskad egentligen. Det är inte så att jag kan styra vem eller vilka som blir föremål för den här förälskelsen, utan det blir liksom den det blir (ibland någon som jag inte skulle se åt i vanliga fall). Med dottern var det bara en man som gällde (ja, förutom maken då):

När jag var gravid med sonen var det framför allt
men (lite förvånande) också
som jag idoldyrkade och drömde om på nätterna (nej, inte SÅNNA drömmar, jag lovar ;).
Den här gången verkade det först bli
men sen han slutade blogga så försvann han ut i perferin på något vis. Istället har den här mannen nästlat sig in i mitt hjärta (eller ännu längre in kanske jag ska skriva, eftersom jag alltid gillat honom, bara inte så här mycket):
Behöver jag säga att jag är ganska nöjd med det? ;)

Tänk att lite hormoner kan få alla galna tonårskänslor kommer tillbaka med full kraft, ganska lustigt. Jag kan komma på mig själv med att sitta och dagdrömma och fantisera om mr Depp, att jag springer på honom i Paris t ex och att vi blir bästisar typ. Riktigt larvigt och t o m lite pinsamt, men det bjuder jag på! :D

Migrändag

Ett nytt tecken på att den är på ingång: Ilningar i tänderna!

Har legat i sängen i mörkret hela dagen, och nu är det lite bättre i allafall. Synauran är borta och huvudvärken är inte kräkjobbig längre. Däremot känns det som att barnen är extra högljudda just idag, men det är nog bara jag som är känsligare än vanligt... Ska försöka få maken att ta med dom till affären en stund, så att jag får lite lugnt och tyst.

Uppdatering kl 20:
Äntligen har migränen släppt så pass att jag är mer eller mindre människa igen. Har lyckats få i mig lite mat, dryckit lite julmust (light) och väntar på att House ska börja på TV4+.

Dagens siffror och veckans hälsorapport

Dagens datum är 2008-01-18
Du har gått 168 fulla dagar (av 280).

Du är i andra trimestern (av tre)
Du är i 6:e månaden (av 9 - kalendermånader)
Du är i 6:e gravmånaden (av 10 - lunarmånader)
Du är i 24:e veckan (av 40)
Du är i v24+0 (av 40+0)

Vikt 66.2 kilo (+0.2 kilo sen förra veckan)

Prematura tankar

På den här dagen i graviditeten, v 23+5, föddes våra kompisars lilla tjej för drygt tre år sen. 585 g lätt, och naturligtvis var det mycket osäkert om hon skulle överleva (först var det inte ens säkert att de skulle försöka rädda henne överhuvudtaget, men eftersom det visade sig att hon vägde över 500 g och överlevde förlossningen så tog läkarna beslutet att försöka...). Idag är hon som vilken treåring som helst, med undantag för att hon har lätt att få infektioner i lungorna/luftvägarna och behöver syrgas när hon är förkyld. Vägen dit var lång och svår, men det är ändå fantastiskt att tänka på att ett sånt ofärdigt barn kan överleva och bli friskt. Fast det bästa är ju om de stannar inne tiden ut, för livmodern är ju den bästa kuvösen, som min granne brukar säga! :)

Svårt godissug

... och maken kan inte åka iväg för än han läst färdigt för dottern. Ååååååå vad lååååång tid det tar, jag vill ha godis NUUUUUU!!! :D

(Jag vet, jag vet, jag borde inte för svampjävlarnas skull, men om de ändå växer som tokiga fast jag inte äter socker, då känns det som att det inte spelar någon roll... I morgon är jag sockerfri igen, okej?)

Bara jag och TV:n

Åh, det är så lugnt och skönt, bara TV:ns babblande som håller mig sällskap. Borde väl göra någon nytta egentligen, men idag ska jag unna mig att bara njuta av ensamheten. Om en stund ska jag i allafall vagga ut med hunden (till vår närmsta skogsdunge, ingen prommenad) i den bleka solen som faktiskt lyser.

Överlag en ganska bra dag so far! :)

Fan, jag ska inte skriva så där och utmana ödet. Nu, 30 minuter senare, mår jag pest och pina hummertina, känns som att jag ska kräkas. Lovar att det är svamparna som gör det, jag tror de utsöndrar något som gör mig illamående när de växer till. :-/ Ja, ja, jag är i allafall fortfarande ensam hemma, alltid något.

Längtar

I morgon är det dagisdax för barnen, och jobbdax för maken, d v s jag får vara hemma, ensam. Ska bli så skönt att ni anar inte, speciellt efter den här helgen.* Hoppas jag orkar upp i hyfsad tid så att jag inte sover bort hela ensamheten.

* Maken var i Finland på jobb och jag och barnen var hos mamma. Det gick väl hyfsta, förutom att sonen inte sov alls mellan 01 och 04 och sov oroligt resten av "natten". Behöver jag säga att jag var så trött att jag kräktes?

Dagens siffror och veckans hälsorapport

Dagens datum är 2008-01-11
Du har gått 161 fulla dagar (av 280).

Du är i andra trimestern (av tre)
Du är i 6:e månaden (av 9 - kalendermånader)
Du är i 6:e gravmånaden (av 10 - lunarmånader)
Du är i 23:e veckan (av 40)
Du är i v23+0 (av 40+0)

Vikt 66.0 kilo (verkar stå hyfsat still just nu)

Hälsorapport:
Trött, arg och vresig. Fogarna är bättre av någon anledning, kanske hjälper att bara ligga stilla? Svamparna frodas som bara den, trots lågsockerkost och Diflucan. :(

Starka Tjyven

Nu syns sparkarna utanpå magen också, ordentligt. Synd att Storasystern har somnat, hon hade nog gärna vilja känna, men det kommer ju fler chanser.

Ännu en dålig dag...

Efter en ganska hyfsad kväll igår, och en godnatts sömn, vaknade jag i morse och mådde apdåligt. Inte blev det bättre av att försöka städa lite, så nu ligger jag här i soffan igen... Ser inte fram emot helgen då jag och barnen ska vara hos min mamma, skulle helst vilja vara hemma, själv, och bara vila, men det är inget alternativ.

Ta reda på könet eller ej?

De två tidigare gångerna har vi inte velat ta reda på könet - det har liksom inte varit viktigt - men så igår sa maken att "vi kanske skulle kolla vad det är, nu när det inte spelar någon roll..." (han syftar på att vi har en av varje redan, vilket jag tycker är ett rätt korkat skäl, men men). Det fick mig att börja tänka; kanske ska vi ta reda på vad det är? På ett sätt tycker jag det är som att öppna julklapparna förtidigt, vilket inte är min stil alls, på ett annat tycker jag att det kanske vore bra för att det skulle göra att jag tog till mig graviditeten lite mer, knöt an till Tjyven på ett annat sätt.

Jag behöver mer input innan jag bestämmer mig känner jag, så: Ni som har tagit reda på kön, varför gjorde ni det och hur påverkade det er? Ni som valt att inte göra det, hur tänkte/tänker ni?

Horriblet humör

En riktig surfitta, det är vad jag är idag. Bäst att ni håller er undan, för här är det inte nådigt (vilket maken också tyckte och flydde till jobbet). Någon som behöver hjälp med att skälla ut någon? Jag är full av uppdämda, och dessutom grundlösa, aggressioner jag skulle behöva få ur mig.

Nu är det bättre, tänk vad en (stor) bit (misslyckad) chokladkaka kan göra! :)

Hurra? (Ett försök att vara positiv)

- Att duscha igår kväll var faktiskt skönt (för första gången på månader), inte en enda hulkning i sikte!
- Barnen är på dagis idag och det är relativt lugnt här hemma (maken är hemma, men håller sig hyfsat i skinnet ;)
- Jag fick paket i posten idag, alltid kul.
- Ikväll ska jag äta chokladmousse, med rätt sorts choklad i.
- Vi har massor av rester, så jag slipper laga mat ikväll

Att handla till en gravid fru

När ska han lära sig att det är viktigt att lyssna när man ska åka och handla till sin gravida fru? Säger jag MÖRK choklad så kommer han hemmed MJÖLKchoklad, vill jag ha rostbröd kommer han hem med vörtbörd o s v.
Idag hade jag bett honom handla mörk apelsinchoklad, så att jag kunde göra lite chokladmousse för att stilla mitt godissug, och hem kom han med Marabous apelsinmjölkchoklad - inte riiiktigt samma sak. Och jag som var så sugen...

Less på min mamma också

Alltså, hon kan verkligen inte låta bli att komma med totalt onödiga sårande kommentarer så fort tillfälle ges. Idag råkade hon höra att maken skulle handla choklad till mig (mörk 70%) och genast måste hon påpeka vilken godisråtta jag är och att jag ska akta mig så att jag inte går upp för mycket i vikt (hennes största skräck). För det första har hon ingen aning om hur mycket/lite godis jag äter (just nu väldigt lite faktiskt) och för det andra kan eller vill hon inte förstå hur det är att må så dåligt som jag gör, när mer eller mindre allt jag äter får mig att må dåligt. Kommer man då på något man faktiskt är sugen på, ja, då äter man det.

Var tvungen att säga ifrån ordentligt (och hon blir alltid lika rädd när jag blir arg - men varför säger hon sånna saker som hon vet retar upp mig då?), och sen avslutades samtalet ganska fort. I helgen ska jag och barnen bo hemma hos henne - åh vad roligt det ska bli...

Så vansinnigt less igen

På allt faktiskt; ungarna, maken, hunden, vädret, huset, men mest av allt är jag less på mig själv som inte orkar med någonting. Jag vill ju orka leka med sonen, vill orka hjälpa dottern med hennes pyssel, vill orka vara min mans partner, vill orka städa upp den här röran. Vill vill vill, men orkar inte.

Drar filten över mig och väntar på en bättre dag.

Sjukvården

Hur mycket ansvar ska man behöva ta själv egentligen? Just nu känns det verkligen som att jag sitter mellan två stolar - Specialistmödrarvården å ena sidan och Magtarmmottagningen å andra. På SpecMVC verkar de inte bry sig alls, de var ju knappt ens intresserade av att träffa mig, medan de på Magtarm bryr sig, men inte riktigt har kompetensen när det gäller graviditeter.

Jag t ex behöva kolla mina blodvärden nu (inte bara Hb, utan även B12 m fl eftersom det finns risk för brister av det mesta när man har en inflammatorisk tarmsjukdom), men det är det ingen läkare som tänker på, utan det måste jag ta initiativ till själv. Varför vill inte SpecMVC hålla koll på hur jag mår? Bara för att värdena var bra när jag var där betyder ju inte att de kommer hålla sig så resten av graviditeten. Samma sak med mediciner: Magtarm skriver gärna ut det jag behöver för att hålla tarmen i skick, men de har inte kunskapen om vilka som är OK att ta under en graviditet.

Jag är trött på att behöva tänka och planera själv - jag vill bli omhändertagen, känna att någon bryr sig. Har besparingarna inom vården gjort det omöjligt?

Oj, vilken fart i magen!

Ska det bli en till liten vilde tro?

Virrig, vem då? Jag?

Idag har jag varit och handlat. Först var jag på Lindex och köpte byxor till sonen för 200 kr, sen skulle jag handla mat. Det innebar en förflyttning med cykel på ca 50 meter, med Lindexpåsen på styret. Parkerar cykeln, går in och handlar (tar kanske en 45 minuter), kommer ut och ser att där hänger ju Lindexpåsen på cykeln. Den hade jag inte haft en tanke på under hela tiden jag handlat mat, hade inte saknat den alls. Snacka om tur att den hängde kvar - hade den inte gjort det hade det nog dröjt ett tag innan jag saknat den har jag en känsla av...

Dagens siffror och veckans hälsorapport

Dagens datum är 2008-01-04
Du har gått 154 fulla dagar (av 280).

Du är i andra trimestern (av tre)
Du är i 5:e månaden (av 9 - kalendermånader)
Du är i 6:e gravmånaden (av 10 - lunarmånader)
Du är i 22:e veckan (av 40)
Du är i v22+0 (av 40+0)

Vikt 65.2-66.0 kilo (morgon-kväll, -0.8 - +/-0 sen förra veckan)

Hälsorapport:
Hyfsad vecka, ända till jag fick för mig att åka iväg och fika - det var alldeles för mycket visade det sig... Den stora besvikelsen var/är att Diflucanet inte hjälpte mot svamparna - de lever och frodas precis som vanligt, vilket ger ett konstant illamående. Inga kräkor i allafall, och fogarna är hyfsat bra dom med. Sammandragningarna är lite påfrestande, eftersom de retar tarmen så att den gör ont, men det är bara att gilla läget och hoppas att det inte blir värre.

Jag är osocial

Idag har jag varit iväg och fikat med två vänner - vänner jag känner väl, som det alltid är lätt att träffa, men inte idag... Idag var det jobbigt, tröttsamt och jag längtade bara hem. Väl hemma ramlade jag ihop i soffan och där ligger jag än. Just nu är tar det för mycket energi att umgås med andra, tråkigt med sant. Får väl försöka ta igen det i sommar eller något.

1.5 dygn

Så långt tid har gått sen jag åt "the big blue pill" och inte märker jag någon nämnvärd skillnad på svamparna, trots att jag tagit bort allt socker ur kosten (för att inte mata dom mer än nödvändigt). Fattas bara att de små jävlarna är immuna mot Diflucan, eller så är dosen inte tillräcklig för att döda av dom (spelar som samma roll eftersom jag inte får ta mer nu när jag är gravid...).

Läkarslarv

Ett stort blått piller har jag stoppat i mig idag, (för att förhoppningsvis få bort den eländiga svampen), vilket jag fick utskrivet när jag var på Spec-MVC sist. Efter jag tagit den läser jag att den inte bör tas tillsammans med Prednisolon (dvs kortisonet jag äter), och man bör absolut upplysa läkaren om att man äter det. Tjoho liksom, undrar vad som händer nu. Med mig och med Tjyven. Mest irriterande är att jag klart och tydligt upplyste läkaren som skrev ut det här preparatet att jag åt Predinsolon och hur mycket (jag är helt säker eftersom vi diskuterade tillväxt-UL pga av detta). Jag blir så less när man inte kan lita på sjukvården, när man själv måste vara upplyst och påläst hela tiden. Hur fasen ska man orka vara sjuk?

(Nu vet jag i allafall svaret på varför jag aldrig fått Diflucan utskrivet på Mag-tarm när jag haft problem med svampen - där är det tydligen mer ordning.)

Okej, nu har jag läst på i FASS (tack och lov har jag ju tillräckligt med utbildning för att kunna läsa och förstå FASS för vårdpersonal). Det är tydligen så att en patient som behandlades med högdos Prednisolon under en lång kur med Diflukan fick en binjure kris när Diflukanet sattes ut. Alltså ingen fara för mig (och Tjyven) eftersom jag äter låg dos Prednisolon och en engångskur av Diflukan.

Har ju glömt

Nu har sammandragningarna börjat också, precis som förra gången. Hårda, lite onda, men inte regelbundna. Det jobbigaste är att sammandragningarna retar min trasiga tarm som retar livmodern som drar ihop sig som retar tarmen osv...

Vidrig dröm

Inatt drömde jag att vi förlorade vår bebis - den liksom bara ramlade ut med intakta fosterhinnor och allt där jag satt på sjukhussängen (tydligen var det väntat?). Den såg ut som en smal legogubbe med långa armar och ben, men den rörde på sig och försökte komma ut. I sängen bredvid mig låg en höggravid kvinna som just skulle föda, och jag ville inte har dom där, ville inte att dom skulle se mig och min lilla konstiga snart döda bebis. Dessutom hade jag bara sjukhusrock på mig och blödde rätt rejält...

Jag vaknade med ett ryck och mådde så dåligt. Aldrig har Tjyvens små buffar innifrån känts så härliga.

(Jag avskyr verkligen graviddrömmarna, i allfall mina, för dom är så jävla jobbiga och bisarra. Flera gånger har jag t ex drömt att jag fortfarande bor tillsammans med mitt ex men väntar barn med maken...)

Tvåplanshus

Om jag skulle vara gravid någon mer gång skulle jag skriva "Nästa gång jag är gravid ska jag bo i ett enplanshus, för trappen förstör min rygg.". Nu ska jag ju inte vara gravid någon mer gång och vet följdaktligen inte vad jag ska skriva, mer än att det gör ONT att gå upp och ner för trappan. Jag får väl helt enkelt välja en våning och bosätta mig där, frågan är bara vilken?