onsdag 16 januari 2008
Prematura tankar
På den här dagen i graviditeten, v 23+5, föddes våra kompisars lilla tjej för drygt tre år sen. 585 g lätt, och naturligtvis var det mycket osäkert om hon skulle överleva (först var det inte ens säkert att de skulle försöka rädda henne överhuvudtaget, men eftersom det visade sig att hon vägde över 500 g och överlevde förlossningen så tog läkarna beslutet att försöka...). Idag är hon som vilken treåring som helst, med undantag för att hon har lätt att få infektioner i lungorna/luftvägarna och behöver syrgas när hon är förkyld. Vägen dit var lång och svår, men det är ändå fantastiskt att tänka på att ett sånt ofärdigt barn kan överleva och bli friskt. Fast det bästa är ju om de stannar inne tiden ut, för livmodern är ju den bästa kuvösen, som min granne brukar säga! :)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Men kan inte annat än imponeras av läkarvården vid såna tillfällen. Tänk att kunna rädda en sån där litten plutt. De får ju plats i handflatan ju.
Hoppas verkligen inte du ska föda nu den närmsta tiden utan jag tycker allt du ska gå heeeeela tiden ut. :)
Visst är det fantastiskt? När jag tänker på videofilmen från när hon var helt nyfödd kan man inte förstå att det gick så bra som det gjorde.
Och nej, jag har inga planer på att föda nu, men ett par veckor tidigt, som med sonen, har jag inget emot om det blir. (Bara för därför lär jag väl gå över två veckor...)
Skicka en kommentar