Sånna där förbjudna tankar igen

Vaknade i natt och kunde inte somna om. Tankarna malde i huvudet, tankarna som hållit sig borta ett tag, men nu var de tillbaka med besked. Tankar som att vi har det så bra nu; jag är så fullständigt nöjd med mina två barn, tycker det är så skönt att sonen börjar bli lite större och mer självgående. Jag vill inte ha fler barn - det var känslan jag hade, och den var stark. Tanken på att det faktiskt ligger en bebis i min mage som snart kommer ut fyllde mig inte med glädje utan med ångest. Jag längtar så efter att inte vara gravid längre (att få må bra igen), men jag har liksom inte tagit till mig att det innebär att det blir ett barn till. Undrar hur jag ska lyckas med det på den korta tiden som är kvar?