Funderar

Råkade halka in på ett "svårt att bli gravid"-forum idag, ett forum som jag var väldigt aktiv i när vi försökte få till sonen, och när jag läste inläggen kom det plötsligt tillbaka med fullkraft; hur ironiskt livet kan vara. Som vi kämpade för att bli gravida, hur vi (jag) mådde, vad det gjorde med vårt förhållande osv. Och nu sitter jag här, med en Tjyv i magen, som blev till bara så där, utan planering. Det är fortfarande svårt att få ihop alla känslorna, är inte säker på att jag någonsin kommer kunna förena de två sidorna av mig själv.