Misstrodd

Ibland känns det som att han inte tror på mig när jag säger att jag mår dåligt, att han inte tror på när jag säger att "jag kan inte göra det, för då kommer jag att kräkas". Trots att han ser det med egna ögon - inte ens då kan han backa och säga "oj förlåt, du mår verkligen dåligt". Känns otroligt tungt att bli ifrågasatt (om än av blickar och det som inte sägs liksom), och hade jag inte mått så dåligt hade jag säkert bli arg.