Fyndat

Ramlade in på Lindex efter BM-besöket och hittade två par mammabyxor på slutrea för 99 kr styck - precis vad jag behövde! Synd bara att de har så konstiga storlekar, de skiljer mellan modellerna och att ha sin vanliga storlek är bara att glömma (det räknar tydligen inte med att man går upp i vikt på hela kroppen, inte bara på magen...). Provade säkert tio par (jobbigt) innan jag hittade ett par mörkblå jeans i strl 42 och ett par ljusa jeans i strl 40 (har 36 i vanliga fall), som passade utmärkt (förutom i benlängden så klart, så det får bli uppvik som vanligt).

Sen gick jag förbi en bokhandel som hade 50% på allt för att de ska stänga, och där hittade jag en bok om gravid-Yoga (som att jag kommer använda den, men drömma kan man ju ;) och en om Profylax. Även lite födelsedagskort (bra att ha) och kuvert slank med, och ett par pocketar.

Känner mig nöjd med dagens inköp, trots att jag egentligen inte har råd med det den här månaden (maken fick bara halv lön för att deras tidredovsningssystem krånglat i höstas - kul), men jag får väl ta av sparpengarna eller nått.

BM-besöket

P g a snöovädret och en buss som kört i diket kom jag ca 10 minuter sent till min tid - bra början - plus att jag mådde rätt dåligt av att ha stressat från busshållplatsen till BM... Det var bara in, göra det som skulle göras och sen tack och adjö. Jag var hur som helst inte på humör att prata, mådde för dåligt för det helt enkelt. Ny tid bokades om ca fyra veckor.

Dagens siffror:
Hb (kapillärt): 125 (bättre än väntat, utan järntillskott)
Blodsocker: 5.2
SF: 24 (en enda slarvig mätning, så den tar jag med en nypa salt)
Hj: 150 (svårt att hitta eftersom Tjyven slog kullerbyttor i magen)

BM besök i morgon.

Det första sen inskrivningen, och det var inte direkt så att BM har verkat så intresserad av att träffa mig... Jag kan inte hjälpa det, men jag känner mig så himla bortglömd av alla den här graviditeten. Förutom att jag mår piss så ska jag också orka ligga på och vara "jobbig" hos div sjukvårdsinrättningar.

Ska försöka orka lämna prover till mag-tarm i morgon, för där vet jag i allafall att det är någon som tittar och bryr sig om resultatet.

Blurk...

Det stinker pop corn i hela huset, och jag vill bara kräkas. Omtänksamme maken satte på fläkten för EFTER de var klara och upphällda... :-/

3D/4D-UL bokat!

Nästa fredag blir vi 1200 kr fattigare, men förhoppninsvis en upplevelse rikare då vi åker till Sth på 3D/4D-UL. Egentligen tycker jag att det är i dyraste laget, men eftersom det här garanterat (ja, ja, man kan aldrig veta, men nu tänker iaf inte jag vara gravid någon mer gång!) är sista gången kan det väl vara värt det... hoppas jag. Hade tur och fick en återbudstid, annars hade de inget ledigt förän i mars, och då var det för sent (bebisen för stor = dåliga bilder). Lite konfunderad blev jag när jag fick instruktionerna till undersökningen där det stod att jag skulle ha med mig mitt "ultraljudssvar från v. 18 (pappret med mått på bebisen)". Något sådant fick inte jag med mig, och jag är rätt säker på att de inte sparar de måtten på UL-kliniken (de använder ju bara dom för att beräkna BF, sen raderas det). Ni andra som är har gjort UL de närmsta åren, fick ni med er dom måtten hem?

Dagens siffror och veckans hälsorapport

Dagens datum är 2008-01-25
Du har gått 175 fulla dagar (av 280).

Du är i andra trimestern (av tre)
Du är i 6:e månaden (av 9 - kalendermånader)
Du är i 7:e gravmånaden (av 10 - lunarmånader)
Du är i 25:e veckan (av 40)
Du är i v25+0 (av 40+0)

Vikt 66.3 kilo (+0.1 kilo sen förra veckan)

Fnissar åt mig själv

Varje gång jag tittar på bilderna på "puddingarna" här nedan, så blir jag så där löjligt tonårspirrig i hela kroppen. Ha ha, det är härligt med hormoner (ibland)!

Åh vad jag är duktig!

Inga sötsaker (eller socker överhuvudtaget) på hela den här veckan! (Okej, okej, det har inte gått mer än tre dagar, men ändå, liiite duktigt är det väl?) Har försökt sköta mina matintag med ordentligt frukost, lunch, mellanmål och middag, trots att det tar emot. När sötsuget slagit till på kvällen har jag tagit en apelsin (veckans craving), storlek jumbo, och efter det är jag så mätt att jag inte orkar tänka på godis.

Hur det går med svamparna? Jo tack, de hänger kvar, trots att jag inte matar dom med socker...

Kanske inte var så smart...

... att lägga in de där bilderna? *pekar nedåt* Nu kan jag inte låta bli att sitta och titta på dom, och dreggla lite, i allafall på tre av dom... Kan ni gissa vilka?

Hang-ups

När jag är gravid så blir jag alltid lite betuttad, eller tja mer tonårs-idol-förälskad egentligen. Det är inte så att jag kan styra vem eller vilka som blir föremål för den här förälskelsen, utan det blir liksom den det blir (ibland någon som jag inte skulle se åt i vanliga fall). Med dottern var det bara en man som gällde (ja, förutom maken då):

När jag var gravid med sonen var det framför allt
men (lite förvånande) också
som jag idoldyrkade och drömde om på nätterna (nej, inte SÅNNA drömmar, jag lovar ;).
Den här gången verkade det först bli
men sen han slutade blogga så försvann han ut i perferin på något vis. Istället har den här mannen nästlat sig in i mitt hjärta (eller ännu längre in kanske jag ska skriva, eftersom jag alltid gillat honom, bara inte så här mycket):
Behöver jag säga att jag är ganska nöjd med det? ;)

Tänk att lite hormoner kan få alla galna tonårskänslor kommer tillbaka med full kraft, ganska lustigt. Jag kan komma på mig själv med att sitta och dagdrömma och fantisera om mr Depp, att jag springer på honom i Paris t ex och att vi blir bästisar typ. Riktigt larvigt och t o m lite pinsamt, men det bjuder jag på! :D

Migrändag

Ett nytt tecken på att den är på ingång: Ilningar i tänderna!

Har legat i sängen i mörkret hela dagen, och nu är det lite bättre i allafall. Synauran är borta och huvudvärken är inte kräkjobbig längre. Däremot känns det som att barnen är extra högljudda just idag, men det är nog bara jag som är känsligare än vanligt... Ska försöka få maken att ta med dom till affären en stund, så att jag får lite lugnt och tyst.

Uppdatering kl 20:
Äntligen har migränen släppt så pass att jag är mer eller mindre människa igen. Har lyckats få i mig lite mat, dryckit lite julmust (light) och väntar på att House ska börja på TV4+.

Dagens siffror och veckans hälsorapport

Dagens datum är 2008-01-18
Du har gått 168 fulla dagar (av 280).

Du är i andra trimestern (av tre)
Du är i 6:e månaden (av 9 - kalendermånader)
Du är i 6:e gravmånaden (av 10 - lunarmånader)
Du är i 24:e veckan (av 40)
Du är i v24+0 (av 40+0)

Vikt 66.2 kilo (+0.2 kilo sen förra veckan)

Prematura tankar

På den här dagen i graviditeten, v 23+5, föddes våra kompisars lilla tjej för drygt tre år sen. 585 g lätt, och naturligtvis var det mycket osäkert om hon skulle överleva (först var det inte ens säkert att de skulle försöka rädda henne överhuvudtaget, men eftersom det visade sig att hon vägde över 500 g och överlevde förlossningen så tog läkarna beslutet att försöka...). Idag är hon som vilken treåring som helst, med undantag för att hon har lätt att få infektioner i lungorna/luftvägarna och behöver syrgas när hon är förkyld. Vägen dit var lång och svår, men det är ändå fantastiskt att tänka på att ett sånt ofärdigt barn kan överleva och bli friskt. Fast det bästa är ju om de stannar inne tiden ut, för livmodern är ju den bästa kuvösen, som min granne brukar säga! :)

Svårt godissug

... och maken kan inte åka iväg för än han läst färdigt för dottern. Ååååååå vad lååååång tid det tar, jag vill ha godis NUUUUUU!!! :D

(Jag vet, jag vet, jag borde inte för svampjävlarnas skull, men om de ändå växer som tokiga fast jag inte äter socker, då känns det som att det inte spelar någon roll... I morgon är jag sockerfri igen, okej?)

Bara jag och TV:n

Åh, det är så lugnt och skönt, bara TV:ns babblande som håller mig sällskap. Borde väl göra någon nytta egentligen, men idag ska jag unna mig att bara njuta av ensamheten. Om en stund ska jag i allafall vagga ut med hunden (till vår närmsta skogsdunge, ingen prommenad) i den bleka solen som faktiskt lyser.

Överlag en ganska bra dag so far! :)

Fan, jag ska inte skriva så där och utmana ödet. Nu, 30 minuter senare, mår jag pest och pina hummertina, känns som att jag ska kräkas. Lovar att det är svamparna som gör det, jag tror de utsöndrar något som gör mig illamående när de växer till. :-/ Ja, ja, jag är i allafall fortfarande ensam hemma, alltid något.

Längtar

I morgon är det dagisdax för barnen, och jobbdax för maken, d v s jag får vara hemma, ensam. Ska bli så skönt att ni anar inte, speciellt efter den här helgen.* Hoppas jag orkar upp i hyfsad tid så att jag inte sover bort hela ensamheten.

* Maken var i Finland på jobb och jag och barnen var hos mamma. Det gick väl hyfsta, förutom att sonen inte sov alls mellan 01 och 04 och sov oroligt resten av "natten". Behöver jag säga att jag var så trött att jag kräktes?

Dagens siffror och veckans hälsorapport

Dagens datum är 2008-01-11
Du har gått 161 fulla dagar (av 280).

Du är i andra trimestern (av tre)
Du är i 6:e månaden (av 9 - kalendermånader)
Du är i 6:e gravmånaden (av 10 - lunarmånader)
Du är i 23:e veckan (av 40)
Du är i v23+0 (av 40+0)

Vikt 66.0 kilo (verkar stå hyfsat still just nu)

Hälsorapport:
Trött, arg och vresig. Fogarna är bättre av någon anledning, kanske hjälper att bara ligga stilla? Svamparna frodas som bara den, trots lågsockerkost och Diflucan. :(

Starka Tjyven

Nu syns sparkarna utanpå magen också, ordentligt. Synd att Storasystern har somnat, hon hade nog gärna vilja känna, men det kommer ju fler chanser.

Ännu en dålig dag...

Efter en ganska hyfsad kväll igår, och en godnatts sömn, vaknade jag i morse och mådde apdåligt. Inte blev det bättre av att försöka städa lite, så nu ligger jag här i soffan igen... Ser inte fram emot helgen då jag och barnen ska vara hos min mamma, skulle helst vilja vara hemma, själv, och bara vila, men det är inget alternativ.

Ta reda på könet eller ej?

De två tidigare gångerna har vi inte velat ta reda på könet - det har liksom inte varit viktigt - men så igår sa maken att "vi kanske skulle kolla vad det är, nu när det inte spelar någon roll..." (han syftar på att vi har en av varje redan, vilket jag tycker är ett rätt korkat skäl, men men). Det fick mig att börja tänka; kanske ska vi ta reda på vad det är? På ett sätt tycker jag det är som att öppna julklapparna förtidigt, vilket inte är min stil alls, på ett annat tycker jag att det kanske vore bra för att det skulle göra att jag tog till mig graviditeten lite mer, knöt an till Tjyven på ett annat sätt.

Jag behöver mer input innan jag bestämmer mig känner jag, så: Ni som har tagit reda på kön, varför gjorde ni det och hur påverkade det er? Ni som valt att inte göra det, hur tänkte/tänker ni?

Horriblet humör

En riktig surfitta, det är vad jag är idag. Bäst att ni håller er undan, för här är det inte nådigt (vilket maken också tyckte och flydde till jobbet). Någon som behöver hjälp med att skälla ut någon? Jag är full av uppdämda, och dessutom grundlösa, aggressioner jag skulle behöva få ur mig.

Nu är det bättre, tänk vad en (stor) bit (misslyckad) chokladkaka kan göra! :)

Hurra? (Ett försök att vara positiv)

- Att duscha igår kväll var faktiskt skönt (för första gången på månader), inte en enda hulkning i sikte!
- Barnen är på dagis idag och det är relativt lugnt här hemma (maken är hemma, men håller sig hyfsat i skinnet ;)
- Jag fick paket i posten idag, alltid kul.
- Ikväll ska jag äta chokladmousse, med rätt sorts choklad i.
- Vi har massor av rester, så jag slipper laga mat ikväll

Att handla till en gravid fru

När ska han lära sig att det är viktigt att lyssna när man ska åka och handla till sin gravida fru? Säger jag MÖRK choklad så kommer han hemmed MJÖLKchoklad, vill jag ha rostbröd kommer han hem med vörtbörd o s v.
Idag hade jag bett honom handla mörk apelsinchoklad, så att jag kunde göra lite chokladmousse för att stilla mitt godissug, och hem kom han med Marabous apelsinmjölkchoklad - inte riiiktigt samma sak. Och jag som var så sugen...

Less på min mamma också

Alltså, hon kan verkligen inte låta bli att komma med totalt onödiga sårande kommentarer så fort tillfälle ges. Idag råkade hon höra att maken skulle handla choklad till mig (mörk 70%) och genast måste hon påpeka vilken godisråtta jag är och att jag ska akta mig så att jag inte går upp för mycket i vikt (hennes största skräck). För det första har hon ingen aning om hur mycket/lite godis jag äter (just nu väldigt lite faktiskt) och för det andra kan eller vill hon inte förstå hur det är att må så dåligt som jag gör, när mer eller mindre allt jag äter får mig att må dåligt. Kommer man då på något man faktiskt är sugen på, ja, då äter man det.

Var tvungen att säga ifrån ordentligt (och hon blir alltid lika rädd när jag blir arg - men varför säger hon sånna saker som hon vet retar upp mig då?), och sen avslutades samtalet ganska fort. I helgen ska jag och barnen bo hemma hos henne - åh vad roligt det ska bli...

Så vansinnigt less igen

På allt faktiskt; ungarna, maken, hunden, vädret, huset, men mest av allt är jag less på mig själv som inte orkar med någonting. Jag vill ju orka leka med sonen, vill orka hjälpa dottern med hennes pyssel, vill orka vara min mans partner, vill orka städa upp den här röran. Vill vill vill, men orkar inte.

Drar filten över mig och väntar på en bättre dag.

Sjukvården

Hur mycket ansvar ska man behöva ta själv egentligen? Just nu känns det verkligen som att jag sitter mellan två stolar - Specialistmödrarvården å ena sidan och Magtarmmottagningen å andra. På SpecMVC verkar de inte bry sig alls, de var ju knappt ens intresserade av att träffa mig, medan de på Magtarm bryr sig, men inte riktigt har kompetensen när det gäller graviditeter.

Jag t ex behöva kolla mina blodvärden nu (inte bara Hb, utan även B12 m fl eftersom det finns risk för brister av det mesta när man har en inflammatorisk tarmsjukdom), men det är det ingen läkare som tänker på, utan det måste jag ta initiativ till själv. Varför vill inte SpecMVC hålla koll på hur jag mår? Bara för att värdena var bra när jag var där betyder ju inte att de kommer hålla sig så resten av graviditeten. Samma sak med mediciner: Magtarm skriver gärna ut det jag behöver för att hålla tarmen i skick, men de har inte kunskapen om vilka som är OK att ta under en graviditet.

Jag är trött på att behöva tänka och planera själv - jag vill bli omhändertagen, känna att någon bryr sig. Har besparingarna inom vården gjort det omöjligt?

Oj, vilken fart i magen!

Ska det bli en till liten vilde tro?

Virrig, vem då? Jag?

Idag har jag varit och handlat. Först var jag på Lindex och köpte byxor till sonen för 200 kr, sen skulle jag handla mat. Det innebar en förflyttning med cykel på ca 50 meter, med Lindexpåsen på styret. Parkerar cykeln, går in och handlar (tar kanske en 45 minuter), kommer ut och ser att där hänger ju Lindexpåsen på cykeln. Den hade jag inte haft en tanke på under hela tiden jag handlat mat, hade inte saknat den alls. Snacka om tur att den hängde kvar - hade den inte gjort det hade det nog dröjt ett tag innan jag saknat den har jag en känsla av...

Dagens siffror och veckans hälsorapport

Dagens datum är 2008-01-04
Du har gått 154 fulla dagar (av 280).

Du är i andra trimestern (av tre)
Du är i 5:e månaden (av 9 - kalendermånader)
Du är i 6:e gravmånaden (av 10 - lunarmånader)
Du är i 22:e veckan (av 40)
Du är i v22+0 (av 40+0)

Vikt 65.2-66.0 kilo (morgon-kväll, -0.8 - +/-0 sen förra veckan)

Hälsorapport:
Hyfsad vecka, ända till jag fick för mig att åka iväg och fika - det var alldeles för mycket visade det sig... Den stora besvikelsen var/är att Diflucanet inte hjälpte mot svamparna - de lever och frodas precis som vanligt, vilket ger ett konstant illamående. Inga kräkor i allafall, och fogarna är hyfsat bra dom med. Sammandragningarna är lite påfrestande, eftersom de retar tarmen så att den gör ont, men det är bara att gilla läget och hoppas att det inte blir värre.

Jag är osocial

Idag har jag varit iväg och fikat med två vänner - vänner jag känner väl, som det alltid är lätt att träffa, men inte idag... Idag var det jobbigt, tröttsamt och jag längtade bara hem. Väl hemma ramlade jag ihop i soffan och där ligger jag än. Just nu är tar det för mycket energi att umgås med andra, tråkigt med sant. Får väl försöka ta igen det i sommar eller något.

1.5 dygn

Så långt tid har gått sen jag åt "the big blue pill" och inte märker jag någon nämnvärd skillnad på svamparna, trots att jag tagit bort allt socker ur kosten (för att inte mata dom mer än nödvändigt). Fattas bara att de små jävlarna är immuna mot Diflucan, eller så är dosen inte tillräcklig för att döda av dom (spelar som samma roll eftersom jag inte får ta mer nu när jag är gravid...).

Läkarslarv

Ett stort blått piller har jag stoppat i mig idag, (för att förhoppningsvis få bort den eländiga svampen), vilket jag fick utskrivet när jag var på Spec-MVC sist. Efter jag tagit den läser jag att den inte bör tas tillsammans med Prednisolon (dvs kortisonet jag äter), och man bör absolut upplysa läkaren om att man äter det. Tjoho liksom, undrar vad som händer nu. Med mig och med Tjyven. Mest irriterande är att jag klart och tydligt upplyste läkaren som skrev ut det här preparatet att jag åt Predinsolon och hur mycket (jag är helt säker eftersom vi diskuterade tillväxt-UL pga av detta). Jag blir så less när man inte kan lita på sjukvården, när man själv måste vara upplyst och påläst hela tiden. Hur fasen ska man orka vara sjuk?

(Nu vet jag i allafall svaret på varför jag aldrig fått Diflucan utskrivet på Mag-tarm när jag haft problem med svampen - där är det tydligen mer ordning.)

Okej, nu har jag läst på i FASS (tack och lov har jag ju tillräckligt med utbildning för att kunna läsa och förstå FASS för vårdpersonal). Det är tydligen så att en patient som behandlades med högdos Prednisolon under en lång kur med Diflukan fick en binjure kris när Diflukanet sattes ut. Alltså ingen fara för mig (och Tjyven) eftersom jag äter låg dos Prednisolon och en engångskur av Diflukan.

Har ju glömt

Nu har sammandragningarna börjat också, precis som förra gången. Hårda, lite onda, men inte regelbundna. Det jobbigaste är att sammandragningarna retar min trasiga tarm som retar livmodern som drar ihop sig som retar tarmen osv...

Vidrig dröm

Inatt drömde jag att vi förlorade vår bebis - den liksom bara ramlade ut med intakta fosterhinnor och allt där jag satt på sjukhussängen (tydligen var det väntat?). Den såg ut som en smal legogubbe med långa armar och ben, men den rörde på sig och försökte komma ut. I sängen bredvid mig låg en höggravid kvinna som just skulle föda, och jag ville inte har dom där, ville inte att dom skulle se mig och min lilla konstiga snart döda bebis. Dessutom hade jag bara sjukhusrock på mig och blödde rätt rejält...

Jag vaknade med ett ryck och mådde så dåligt. Aldrig har Tjyvens små buffar innifrån känts så härliga.

(Jag avskyr verkligen graviddrömmarna, i allfall mina, för dom är så jävla jobbiga och bisarra. Flera gånger har jag t ex drömt att jag fortfarande bor tillsammans med mitt ex men väntar barn med maken...)

Tvåplanshus

Om jag skulle vara gravid någon mer gång skulle jag skriva "Nästa gång jag är gravid ska jag bo i ett enplanshus, för trappen förstör min rygg.". Nu ska jag ju inte vara gravid någon mer gång och vet följdaktligen inte vad jag ska skriva, mer än att det gör ONT att gå upp och ner för trappan. Jag får väl helt enkelt välja en våning och bosätta mig där, frågan är bara vilken?