Dagens siffror och veckans hälsorapport

Dagens datum är 2008-02-29
Du har gått 210 fulla dagar (av 280).

Du är i tredje trimestern (av tre)
Du är i 7:e månaden (av 9 - kalendermånader)
Du är i 8:e gravmånaden (av 10 - lunarmånader)
Du är i 30:e veckan (av 40)
Du är i v30+0 (av 40+0)

Vikt 68.0 kilo (+1.3 kilo sen förra veckan!)

Hälsorapport:
Trött och öm i kroppen är en bra sammanfattning. Orkar inget, varesig psykiskt eller fysiskt, vilket känns jobbigt - det är ju så långt kvar. Tarmen har bråkat lite och jag var tvungen att höja kortisonet (kan förklara den ökande vikten, eller också är det alla vaniljbullar jag ätit?! ;), vilket hjälpte den att lugna ner sig.

Tillbaka i koman

Tolv timmars nattsömn räckte inte. Efter kort cykeltur med hunden och handling på Maxi är jag precis lika trött som igår kväll. Hade det inte varit för "Vad blir det för mat?" hade jag gått och lagt mig på stört...

Piggare + BM-rapport

Så där, nu är jag tillbaka i betydligt bättre form. Sov nästan tolv timmar(!!) inatt så nu känns allt mycket bättre, och att solen skiner idag gör ju inget sämre.

BM-besöket då? Ja, det var väl som förut, över på 10 minuter och inte mycket att orda om. Jo, förresten, hon frågade faktiskt om det var något jag funderade över, men jag kom mig liksom inte för att säga något. (Hade hon istället frågat hur jag mådde hade det på något vis varit lättare att börja prata... Hm, kanske är det mig det är fel på som inte kan klämma ur mig hur jag mår? Jag vet ju att det är ett problem jag har, lyssnar mycket hellre på andras problem än att dela med mig av mina egna, och gör jag det måste det vara någon jag litar på.)

Siffrorna såg iaf bra ut, hade t o m ett övertryck över 100 - då får man vara glad! :) Hjärtljuden låg först på 180 vilket BM inte riktigt gillade, men när jag la mig på sidan istf på rygg så gick dom ner till 150. SF måttet hade ökat från 24 till 27, och jag följer normalkurvan precis.

För trött

Orkar inte skriva om, eller ens tänka på hur BM-besöket var idag, så slut är jag. En dålig natt, lunch på stan och så besöket då var tydligen alldeles för mycket för mig. Är så trött på att vara trött...

Sista chansen

I morgon ska jag till BM igen, och har hon inte skärpt till sig blir det ett byte så här på sluttampen (det är ju i allafall nu det börjar bli lite regelbundenhet på besöken). Återkommer med rapport i morgon eftermiddag.

Fortfarande bra mellan oss

Ja, inte lika bra som när jag inte är gravid, men bra mycket bättre än vad det varit den senaste tiden. Trots att vi båda är dödströtta p g a dålig nattsömn (sonen är uppe och spökar, och jag kan av någon anledning inte sova på nätterna längre) har vi faktiskt inte bråkat särskilt mycket. Tror vi båda två försöker bita oss lite i tungan och inte skälla i onödan. Får mig faktiskt en klapp eller kram om dagen nu också - där lyssnade han verkligen på vad jag sa!

Ovan på allt annat har maken fått något skit i knät, det har svullnat och gör ont (jag gissar på vätska i knät), så nu är vi två som haltar omkring här hemma. I morgon ska han till läkaren så får vi se vad som händer. (Igen - tvåvåningshus är ingen höjdare när man har ont...) Mest lidande blir hunden, som i princip bara blir utsläppt i trädgården just nu, men vad gör man?

Tack allihopa för snälla och stöttande ord när jag kände mig nere och osynlig - det betyder jätte mycket att veta att ni läser och bryr er.

På bristningsgränsen och tillbaka

I morse när jag vaknade, efter den jävliga gårdagen, kände jag bara att "nu får det vara nog, nu orkar jag inte mer, så här kan jag inte ha det". Ringde till maken och sa att han måste komma hem NU. Maken kom och jag bröt ihop och grät. Massor. Maken kramade och tröstade, var nära, något som inte hänt på allt för länge, något som jag behövt och saknat. Mellan snyftningarna lyckades jag få fram hur jag mått och att jag inte orkade ha det så. Att jag inte ville gå här som ett osynligt gravidspöke och att det inte krävdes mycket för att ändra på det. När alla tårar och ord kommit ut kändes det mycket bättre, som vanligt, som det ska vara. Nu tror jag på att vi kommer fixa det här, trots att vi har 10+ veckor kvar av helvetet.

Tack Sanna och Nina för era värmande ord under gårdagens inlägg - det betyder jätte mycket för mig.

Dagens siffror och veckans hälsorapport

Dagens datum är 2008-02-22
Du har gått 203 fulla dagar (av 280).

Du är i tredje trimestern (av tre)
Du är i 7:e månaden (av 9 - kalendermånader)
Du är i 8:e gravmånaden (av 10 - lunarmånader)
Du är i 29:e veckan (av 40)
Du är i v29+0 (av 40+0)

Vikt 66.7 kilo (-0.1 kilo sen förrförra veckan pga magsjukan)

Hälsorapport:
Äntligen börjar det kännas OK igen - inte lika bra som innan magsjukan, men ändå mycket bättre än vad det varit den senaste tiden. Fogarna och ryggen bråkar lite, men det känns fortfarande överkomligt jämfört med att t ex kräkas.
Psykiskt har det varit lite tungt igen, men jag hoppas att dagens samtal med maken ska göra allt lite lättare igen.

Osynlig?

Jag finns inte, om jag inte gör väsen av mig.
Jag syns inte, fast än jag står mitt framför honom.
Jag behöver inget, om jag inte uttryckligen ber om det.
Jag mår bra, om jag inte konstant beklagar mig.

Idag känner jag mig ensam - ensam om graviditeten, ensam om att planera för framtiden, ensam om alla känslor.
Blev så glad när maken bad mig ringa min mamma och höra om hon kunde passa barnen en lördag eller söndag - trodde att han som jag kände att vi kunde behöva lite tid tillsammans, bara han och jag, men det visade sig att han skulle iväg med en kompis. Jag missunnar honom inte egentid, inte alls, och speciellt inte nu när han har häcken full med barnen, men jag hade hoppats... Hoppats att han för en gångs skull kände som jag, tänkte på mig och ville ha lite tid med mig. Känner mig bara så ledsen och ensam, och så fort jag försöker prata med honom blir vi bara osams. Fan vad jag inte vill vara gravid, och om jag måste vara gravid vill jag höra, i allafall någon gång ibland, att jag är fin, att jag är stark som orkar, att jag är duktig som försöker (göra saker med barnen, städa, laga mat eller vad som). Men inget, inte ett ord, knappt ens en blick på mig och den stora magen. Kunde lika gärna vara osynlig.

Äntligen bättre

Magen har jämviktat, halsbrännan lugnat ner sig och aptiten är tillbaka. Ännu är det en bit kvar till hur jag mådde post magsjukan, men det är på rätt väg, helt klart. Idag har jag t o m lagat middag och kunnat äta den - bara en sån sak!

Jo, jag skulle bara säga det...

... att försöka kniiipa samtidigt som man kräks våldsamt som höggravid är i princip omöjligt. Var länge sen* jag kissade på mig så mycket. Tur att man har humor och kan skratta åt sig själv så här i efterhand. Just då skrattade jag inte så mycket...

* typ 30 år sen

Displacement Pain

(Ber om ursäkt för den engelska rubriken, men jag orkar inte komma på vad det heter på svenska just nu. Delokaliserad smärta kanske?)

När jag är magsjuk får jag alltid problem med min tarm; dels är den extra känslig och dels kan man ju inte ta mediciner som vanligt när man bara kräks.

I natt vaknade jag med smärtor i höger ljumske/lår. De kom och gick, som värkar, och det tog ett tag innan jag insåg att det faktiskt var tarmen som bråkade med mig (man tänker ju inte så klart när man har ont, och det dessutom är mitt i natten). I vanliga fall brukar det liksom sitta i tarmen, men inte nu när Tjyven tar upp en massa plats tydligen. Efter ett tag märker jag att jag får sammandragningar varje gång tarmen gör ont, och bestämmer mig för att ta en Alvedon (brukar inte göra det i vanliga fall utan rida ut stormen). Den hjälper bra, både tarmsmärtan och sammandragningarna försvinner och sen kunde jag sova gott resten av natten.

Ja, och så lite mer magsjuka på det...

Är fortfarande inte bra, kan inte äta, har ingen aptit, magen är i uppror även om det inte händer så mycket. Allt kräkande har gjort att min kräktröskel, som faktiskt blivit högre på sistonne, nu är nere i botten igen, d v s nästan vad som helst kan få mig att kräkas när som helst. Man skulle kunna säga att magsjukan har skickat mig tillbaka till oktober, typ.

Lever på rostbröd och nyponsoppa, där det senare inte precis gör underverk för svamparna, men det får bli ett senare problem.

Gud vad gnälligt det här blev, ska nog sluta nu innan jag drunknar i min egen självömkan.

Fortfarande magsjuk...

... men på väg åt rätt håll.

Tillfälligt avbrott

P g a magsjukan from hell.

Gulp!

Första bebisen född i min ankomstgrupp; en liten tjej på 705 g och 32.5 cm - heeeelt overkligt.

Välkomna ni nya som hittat hit!

Alltid roligt med fler läsare, och speciellt dom som kommenterar också! ;)

Ett litet svar till Sofia:
Vi tog inte reda på könet, och han som gjorde ultraljudet hade ett tufft jobb att INTE visa det eftersom Tjyven låg med fötterna vid öronen! :D Hade vi velat se hade det inte varit några som helst problem, och inte heller några osäkerheter - det syns så pass bra i 3D så här sent i graviditeten.

Helvetes halsbränna

Tillbaka med förnyad kraft skulle man kunna säga, och inte hjälper Losec heller. Kul om det ska fortsätta så här i 14 veckor till.

(Det kan iofs vara ett tecken på att min tarm mår sämre, men det vill jag inte ens tänka på...)

Vilket ös

Rackarns vilken fart Tjyven har i magen nu - helt plötsligt slår h*n kullerbyttor, sparkar stenhårt åt alla möjliga håll, boxar och krafsar åt ett annat. Verkar som h*n helt plötsligt kommit på att man faktiskt kan tummla runt, eller så är det bara så att h*n blivit mycket större och starkare helt plötsligt?

Ganska mysigt är det för det mesta, förutom när h*n lyckas träffa rakt på magsäcken precis när jag har ätit... *urk*

En liten sparkande fot

Solsken, ensam dag och inga måsten

Har haft det ganska bra idag: Kunde duscha innan frukost utan att må dåligt (framsteg!), var ute och cyklade (en kort sväng, men ändock) med hunden i solen mitt på dagen, gjorde undan en massa måsten igår (lån som ska läggas om mm) så idag har jag bara tagit det lugnt.

Känner mig inte alls lika blasé och rastlös idag, utan rätt nöjd och tillfreds för en gångs skull. Nu väntar jag på att dottern ska gå och lägga sig så att jag kan få mumsa chokladkex och dricka Pepsi Max!

A trip down Memory Lane

Har igår och idag suttit och läst gamla foruminlägg från när jag väntade sonen, och konstaterat att jag mådde likadant då som nu. Efteråt kände jag mig konstigt tom - kanske är det allt läsande om hur det var då som gjort mig så blasé (se nedan)?

Blasé

Orkar inte riktigt bry mig om nånting, känner mig konstigt tom, samtidigt som jag är ruskigt rastlös. Samtidigt fortsätter sammadragningarna.

Hoppas dottern håller sig från att kräkas inatt, så att jag får vara ensam hemma i morgon...

Vikten

Är det verkligen normalt att det skiljer ca 1.5 kilo mellan morgon- och kvällsvikten? Kan inte någon läsare testväga sig och sen rapportera? Själv väger jag mig i princip aldrig när jag inte är gravid, så jag har ingen aning om hur det brukar vara.

Viktskillnaden skulle iofs kunna bero på att tarmarna svullnar och samlar vätska under dagen - det skulle förklara varför det känns så trångt i magen på kvällarna.

Tack kära läsare (förutom Lott@ då ;), nu vet jag att det är normalt att väga mer på kvällen, även om jag inte riktigt kan förstå VARFÖR det ska vara så...

Svårt att äta

Inget är gott, och när jag ändå försöker så går det bara i ett par tuggor innan det tar stopp. Får lite ont i magen, känner mig proppmätt och lite illamående. Minns att det var likadant med sonen vid den här tiden, och det slutade med att jag gick ner 2.5 kilo...

Halsbrännan har också kommit tillbaka, men min vän Losec avhjälper den hyfsat bra.

Känns lite tidigt med sånna här trängsel-krämpor, men Tjyven kanske har placerat sig raklång på längden?

Nej nej nej nej nej nej nej nej

Dottern spydde i natt, två gånger, vilket nog måste räknas som mer än en tillfällighet.

Får man isolera sig från sin familj, eller åka ifrån dom, för att slippa skiten? Är livrädd för att börja kräkas och kräkas och kräkas och kräkas igen...

Fast det kanske redan är för sent, för nog känns det lite konstigt i magen? Psykosomatiskt magsjuka, helt klart.

080208
Och just som man trodde det var över, börjar det om igen... (Hon kräktes igen i morse, och har fortsatt på förmiddagen, trots att hon var kräksfri och fick behålla maten igår.)

080209
Och samma sak inatt igen - en spya och bara vätska. Vad ÄR det här för konstig sjuka?

Dagens siffror och veckans hälsorapport

Dagens datum är 2008-02-08
Du har gått 189 fulla dagar (av 280).

Du är i andra trimestern (av tre)
Du är i 7:e månaden (av 9 - kalendermånader)
Du är i 7:e gravmånaden (av 10 - lunarmånader)
Du är i 27:e veckan (av 40)
Du är i v27+0 (av 40+0)

Vikt 66.8 kilo (+0.1 kilo sen förra veckan)

Sammandragningar

Många och hårda, vissa gör nästan lite ont (så där att jag får sluta med det jag gör och bara andas), men som tur är inte regelbundna.

Ingen Utbrytartjyv vill vi ha än, tack.

Väntade och väntade och väntade...

... det gjorde jag hela em igår, på att min magtarm-läkare skulle ringa, men telefonen var envist tyst. (Som vanligt vågade jag knappt gå på toa ifall hon skulle ringa just då...) Mejlade till sköterskan vid 16:30 och frågade vad som hänt (de brukar alltid vara väldigt duktiga på att meddela om teletiden blivit inställd eller så). Idag ringde sköterskan och bad om ursäkt för hon och läkaren hade missförstått varandra vilken dag telefontiden var! :D En kvart senare ringde läkaren upp, och vi hade ett bra samtal, som vanligt - det känns så skönt att ha henne som stöd, som "håller mig under armarna" när jag mår dåligt, som hon själv sa.

Proverna var tyvärr inte jätte bra, förutom Hb:t som fortfarande låg över 120. Däremot hade zinket gått ner, plus att ett leverprov och de vitablodkropparna gått upp. Blodkropparna är inte så oroande, det beror med största säkerhet på graviditeten i sig (inte ovanligt att de går upp) och att jag äter kortison. Levervärdet kan inte förklaras så enkelt, men jag har haft lite flaj på det värdet förut och då har det gått tillbaka av sig själv. Jag ska lämna nya prover om några veckor, så får vi hoppas att det rättat till sig då.

Byta BM eller ej?

Tycker ju inte jag har blivit speciellt väl omhändertagen av mödrarvården den här gången - ingen verkar bry sig speciellt mycket om hur jag mår, eller att hålla kolla på så att jag inte blir sämre. Senaste besöket hos BM var ju ett skämt, med BT-mätning precis när jag kom inrusande i rummet (försenad p g a snöoväder och väldigt stressad), inte ett ord om hur jag mår, utan verkligen bara rutinundersökning rakt av.

Jag tycker inte det borde vara så här, men samtidigt känner jag mig besvärlig och krävande om jag börjar "bråka" för att byta BM. Helst skulle jag vilja ha min gamla BM, men jag vet inte om jag får det eftersom vi flyttat sen sist? Hur som helst måste jag ju orka ta tag i det, om det ska bli något byte menar jag, och det gör jag inte just nu.

Siluettbilden av magen

Kan inte låta bli att tycka att den är ganska fin faktiskt. Funderar på att göra en tavla av den så småningom och hänga över sängen - vad tror ni om det?

Funderar

Råkade halka in på ett "svårt att bli gravid"-forum idag, ett forum som jag var väldigt aktiv i när vi försökte få till sonen, och när jag läste inläggen kom det plötsligt tillbaka med fullkraft; hur ironiskt livet kan vara. Som vi kämpade för att bli gravida, hur vi (jag) mådde, vad det gjorde med vårt förhållande osv. Och nu sitter jag här, med en Tjyv i magen, som blev till bara så där, utan planering. Det är fortfarande svårt att få ihop alla känslorna, är inte säker på att jag någonsin kommer kunna förena de två sidorna av mig själv.

Varför mår jag så dåligt nu?

(Jo, jag vet, jag är gravid och då mår jag dåligt, men nu är det sämre än på länge...)

De senaste dagarna har jag mått riktigt risigt, med yrsel, hjärtklappning och illamående mer eller mindre konstant. Så fort jag försöker göra något mår jag dåligt och är tvungen att lägga mig ner till svimningskänslorna går över och hjärtat slår normalt igen. (Med dottern svimmade jag några gånger, men jag hade hoppats slippa det den här gången.)

Nå väl, i morgon har jag telefontid med min mag-tarmläkare, och får då även veta hur mina värden ligger. Nästan så jag hoppas att jag har någon liten brist som är lätt att åtgärda, men så lätt är det nog inte...

Äntligen vardag

Båda barnen är friska och på dagis. Maken är på jobbet. Bara jag och hunden hemma. Sköööööönt.

Bilder från 3D/4D UL

Är trött efter gårdagens äventyr och orkar inte skriva något - ni får hålla tillgodo med några bilder så länge!

Dagens siffror och veckans hälsorapport

Dagens datum är 2008-02-01
Du har gått 182 fulla dagar (av 280).

Du är i andra trimestern (av tre)
Du är i 6:e månaden (av 9 - kalendermånader)
Du är i 7:e gravmånaden (av 10 - lunarmånader)
Du är i 26:e veckan (av 40)
Du är i v26+0 (av 40+0)

Vikt 66.7 kilo (+0.4 kilo sen förra veckan)

Hälsorapport:
Upp och ner, en del bra dagar, och andra pestiga. Blir trött av minsta lilla, och då har jag ruskigt dåligt tålamod med barnen och maken. Inte blir det bättre av att alla varit hemma och varit sjuka den här veckan... Nästa vecka hoppas jag på en ensam-vecka, så att jag kan få vila upp mig.