Ja, jag vet, nu tjatar jag, men det är faktiskt inte kul att inte orka göra någonting.
Idag försökte jag cykla - det gick inte längre, magen är i vägen och fogarna vill inte kliva på cykeln - så nu har jag inget sätt att ta mig fram för egen maskin. Det har ändå varit en liten frihet att kunna cykla iväg en liten sväng. Nu tar jag mig inte ens till affären själv längre (den ligger 5 min bort), om jag inte tar bussen, men hur kul känns det på en skala?! Bara tanken på att ta bussen gör att jag inte orkar ge mig iväg.
Ett annat exempel på ork: Idag skulle jag ringa ett företags kundtjänst, kände att "ja, det orkar jag idag", men var tvungen att gå ner och hämta mitt kundkort först. Tillbaka på övervåningen (jag har alltså vaggat ner för trappan, gått till hallen, hämtat kundkortet ur plånboken och sen vaggat upp igen) är jag helt slut och orkar inte ringa. Det känns inte riktigt normalt nej... (Det konstiga är att den fysiska tröttheten så direkt sätter sig på psyket just nu; att den fysiska orken är så tätt sammankopplad med den psykiska.)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Visst är det tråkigt att inte orka göra något. Men ibland när solen lyser så får jag lite mera energi.
Va skönt det ska bli sen när h*n ute.
Det är läskigt nära vad den fysiska o psykiska ligger varandra.
Det är därför mina läkare har så svårt att urskilja vad som är vad på mig.
Jadu så är det ju, allt hänger ihop, konstigt att det är så svårt att acceptera? Jag är precis likadan själv nämligen...
Jag har nog inte fattat vad det är du lider av, är det något med tarmarna eller? Så blir det värre när du är gravid?
Du får väl ta det för vad det är, och delegera och göra det du orkar när du kan!
Massor med kramar och energi till dig!!!
-Åsa
Så skönt att höra att jag inte är ensam!Fast du är nog ännu tröttare, stackare det låter verkligen superjobbigt!
Skicka en kommentar