Världens sötaste lilla pussmun på världens sötaste bebis
Men allra sötast är han förstås när han sover... ;)
fredag 9 maj 2008
Hur kan man vara så söt?
Okej, jag erkänner, jag är KÄR!! Kär i min allra sötaste lille Tjyv, han som egentligen inte skulle finnas och som redan nu är en så självklar del av våran familj. Hade ni frågat mig för ett par månader sen hade ni fått höra hur osäker jag var på mina känslor för barnet i magen, osäker på vad vi gett oss in på osv. Det är underligt det där, hur alla tankar och känslor som jag (vi) hade i början av graviditeten (och till viss del senare också) gick upp i rök i samma sekund som den lilla kladdiga bebisen kom upp på min mage. För som jag älskar den här lilla filuren; precis som jag älskar de andra två ongarna. Det känns på något sätt tryggt att åtminstonne den biten funkar, när det är så mycket annat som gått fel liksom...
Världens sötaste lilla pussmun på världens sötaste bebis
Men allra sötast är han förstås när han sover... ;)
Världens sötaste lilla pussmun på världens sötaste bebisMen allra sötast är han förstås när han sover... ;)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
7 kommentarer:
Världens härligaste känsla!
Gör ju inte saken svårare att han är så söt heller :-)
-Åsa
Visst är det märkligt ibland, men en himla tur att det är så :)
Hoppas du snart får må bättre bara så du kan njuta av sommaren.
Gullegullebäbisen! =)
Jag undrar om det inte "ska" vara så, att man älskar de där små liven oavsett hur de kom till...? Artens överlevnadsinstinkt liksom?
En sån där sötnos kan man ju inte annat än älska. Vilka söta miner han har den lilla tjyven.
Puss på dig sötnos!
Jag har ännu inte riktigt blivit av med den där overklighetskänslan - att jag har två vackra, perfekta, underbara barn. Och du har tre! :D
Nu måste jag rädda badrummet från Loke...
Han är ljuvlig! Precis som bror sin! Säkert syster också men henne har jag aldrig sett!
Så söt han är lill tjyven.
Skicka en kommentar