Ensam hemma, för första gången på jag vet inte hur länge... nånsin kanske? (Nej, det är inte sant, jag har varit ensam hemma, men det var så länge sen att jag knappt minns det.) Hur som helst njuter jag i fulla drag - bara att få äta frukost i lugnt och ro, utan någon som river och sliter och klättrar på en är helt fantastiskt.
Dessutom är det bra för mig och maken att få vara ifrån varandra lite - har ju gått och nött på varandra i princip konstant sen början av september, och dessutom haft det ganska jobbigt under tiden. Nu äntligen kanske jag kan få ordning på alla tankar som snurrar runt i huvudet?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Visst är det skönt att få vara ensam ibland! =) Jag förstår dig helt och fullt och jag tror också att det är bra för dig och maken att inte nöta på varann dagarna i ända. Det där med dagis är inte så dumt trots allt ;-)
*kram på dig*
Skicka en kommentar