Blev glatt överraskad när vi började diskutera det här med osäkerheten när man bestämmer BF med UL - hon var väl medveten om att det kunde diffa på upp till två veckor och tyckte att det är var en väldigt bra idé att bara ändra BF om det skiljer sig med än 10 dagar från sista mens-datumet (vilket de infört i vissa landsting). Vi var rörande överrens om att allt för mycket fokus läggs på UL-datumet, som att det skulle vara en sanning att bebisen kommer då.
Jag vet inte om det känns verkligare nu än innan, kan fortfarande inte riktigt fatta att det bor en bebis i min mage. När jag låg där på britsen kändes det bara overkligt att det var jag och maken som satt i det där rummet igen och stirrade på den lilla räkan på skärmen. Nu känns det som att det hände någon annan och inte mig. Tittar på bilderna då och då för att påminna och övertyga mig själv om att det är sant, men det lär ta ett tag till innan det sjunker in.
Och här är då bildbeviset på att det bor någon i min mage - håll till godo, de första bilderna på Tjyven!
En liten Alien ligger och vinkar till oss
Från sidan, med händerna i full gard
Närbild på lilla ansiktet.
6 kommentarer:
Vilket litet knytt! =)
Det ÄR något speciellt med det där ultraljudet trots allt...
Fastän Svante sparkade och magen stod rätt ut hade jag svårt att förstå att jag skulle ha en bebis - så hur ska då inte du känna!? ;) H*n ser väldigt sympatisk ut för att var Tjyv :D
Kram!
Härligt att allt såg bra ut! En riktig liten busbebis du har i magen ;).
Vilka fina bilder ni fick på det lilla pyret. Häftigt med boxarnävarna. Bådar gott. ;)
Skönt att allt var bra... Det är häftigt med UL, att man kan se att det är nån därinne...
Fina bilder på den lille...;) Kram!
Skicka en kommentar