UL i övermorgon

... och jag vet inte riktigt vad jag ska känna. Jag vågar nog inte riktigt längta, vågar inte riktigt tro på att allt ska se bra ut. Eller så är det så att jag inte riktigt kommit så långt att jag kan längta och hoppas än, kanske skjuter jag undan det, precis som jag gör med de små fladdren jag känner i magen då och då? På fredag blir det hur som helst verkligt på ett helt annat sätt, då får vi se med våra egna ögon vad det är vi ställt till med! ;)