Vidrig dröm

Inatt drömde jag att vi förlorade vår bebis - den liksom bara ramlade ut med intakta fosterhinnor och allt där jag satt på sjukhussängen (tydligen var det väntat?). Den såg ut som en smal legogubbe med långa armar och ben, men den rörde på sig och försökte komma ut. I sängen bredvid mig låg en höggravid kvinna som just skulle föda, och jag ville inte har dom där, ville inte att dom skulle se mig och min lilla konstiga snart döda bebis. Dessutom hade jag bara sjukhusrock på mig och blödde rätt rejält...

Jag vaknade med ett ryck och mådde så dåligt. Aldrig har Tjyvens små buffar innifrån känts så härliga.

(Jag avskyr verkligen graviddrömmarna, i allfall mina, för dom är så jävla jobbiga och bisarra. Flera gånger har jag t ex drömt att jag fortfarande bor tillsammans med mitt ex men väntar barn med maken...)