Bebisen pratar!

Så ljuvligt söt är han när han ligger och formar små ljud med sin lilla pluttmun, och rätt var det är fyrar han av ett leende som kan smälta inlandsisar. Tänk, han börjar bli stor, min lilla pluttunge!

Bajsproppen släppte

Igår kväll kom det först lite och sen ett lass, men sen dess: ingenting... Tjyven knorrar och pruttar och verkar ha ganska ont i magen till och från. Tycker så synd om honom, och känner mig lite skyldig som inte orkar helamma honom...

Ögonfransar

Helt plötsligt har lillTjyven fått ögonfransar, eller det var fel, ögonfransar har han haft, men korta och blonda. Nu har de helt plötlisgt vuxit till sig och blivit långa och mycket mörkare. Antar att det inte finns så stor nytta med ögonfransar så länge man är kvar i magen. ;)

Sen undrar jag varför våra pojkar tappar ALLT hår uppe på huvudet? Prinsen gjorde det, och nu har Tjyven också gjort det. Som små skalliga farbröder ser de ut, ha ha. :D

Utan bajs i sju dagar...

... försmäktar vi på denna ö.

Nej, riktigt så illa är det inte, men väl tre bajsfriadagar och en ond mage hos lillTjyven. Vi drar ner på Nutramigenet så mycket det går nu (dvs så mycket jag orkar) och börjar ge laktulos, så får vi hoppas att det lossnar. Tycker så synd om den lilla gubben när han skriker och fiser. :(

BVC-besök, inskrivning

Idag var maken och Tjyven på BVC igen, jag satt i bilen med hunden under tiden (kuratorn sa att jag skulle försöka ta mig ut mer :). Idag var det "riktigt" inskrivning, eftersom han nu räknas som fullgången (konstigt tycker jag, han är ju en månad gammal liksom), d v s mer prat än de andra gångerna, och så vägning och mätning. Godkänt blev det den här gången i allafall, skönt! :)
Här kommer siffrorna:
Vikt: 4270 g
Längd: 53 cm
HOmf: 37.9 cm

Godkänt huvud

Det var inga problem med Tjyvens huvud, det var varken för stort eller för litet. BVC-tanten hade tydligen "bara blivit så orolig när det skillde så mycket mellan mätningarna", att det var tre olika människor som gjort de tre mätningarna spelade visst ingen roll. Ibland blir jag så trött...

Får se vad det är som är knasigt på onsdag när det är dax för både vägning och mätning igen, kanske är han för tung då?

Är det inte det ena så är det det andra

BVC-tanten ringde i morse och ville att Tjyven skulle komma in och få huvudet mätt igen... Hon har tydligen kommit på att han hade väldigt litet huvud när han föddes (32 cm), så då måste det kollas, trots att han vid tre veckor mätte 35 cm och vid en månad 37.5 cm. Hade jag svarat hade hon nog fått ge sig till tåls till onsdag nästa vecka, känns inte som någon jätte brådska när huvudet faktiskt växer på honom, men men... Nu åker maken och sonen in på fredag, så får vi se om hon är nöjd eller inte. Kan man inte klaga på viktuppgången kan man alltid hitta något annat att haka upp sig på, eller?

En månad och BVC-besök

På själva enmånadersdagen var det så dax för BVC-besök nummer två. Pappan och Tjyven fick åka iväg själva den här gången också eftersom min huvudvärk vägrar ge med sig. Det gick hur bra som helst den här gången också, förutom när hon skulle mäta huvudet, för då blev han ARG den lille herren, så arg att de inte kunde mäta längden på honom! Han hade i allafall gått upp, ordentligt, och väger nu 3890 g (2880 g vid födseln).

Hur kan man vara så söt?

Okej, jag erkänner, jag är KÄR!! Kär i min allra sötaste lille Tjyv, han som egentligen inte skulle finnas och som redan nu är en så självklar del av våran familj. Hade ni frågat mig för ett par månader sen hade ni fått höra hur osäker jag var på mina känslor för barnet i magen, osäker på vad vi gett oss in på osv. Det är underligt det där, hur alla tankar och känslor som jag (vi) hade i början av graviditeten (och till viss del senare också) gick upp i rök i samma sekund som den lilla kladdiga bebisen kom upp på min mage. För som jag älskar den här lilla filuren; precis som jag älskar de andra två ongarna. Det känns på något sätt tryggt att åtminstonne den biten funkar, när det är så mycket annat som gått fel liksom...

Världens sötaste lilla pussmun på världens sötaste bebis
Men allra sötast är han förstås när han sover... ;)

Tre veckor

Fortfarande en nöjd bebis som sover mycket, men nu har han faktiskt börjat vara vaken lite mer. Tyvärr har magen börjat krångla, speciellt på kvällskvisten precis när mamman vill sova med lite skrik och pip som resultat, och jag misstänker att han är känslig mot mjölk precis som den lilla storebroren. Ska testa att äta mjölkfritt och se om det blir bättre.

BVC-rapport per telefon

Maken ringde just och rapporterade att lillTjyven idag väger 3420 g och är 51 cm lång - inte illa minsann, och inget tjat från tantan om vikten, skööönt. På 20 dagar har han alltså ökat 600 g, och då tog det ju ca en vecka innan amningen var igång ordentligt.

Och så lite bilder:
Snygg bebis?! Pappa upp i dagen! ;D
Mätt och go' och glad, och dubbelhaka har han börjat få också!

Han somnar själv!

Ett flertal gånger har Tjyven överraskat och somnat själv, utan tutten (eller något annat) i munnen. För oss som haft två relativt svårsövda ongar känns ju det här otroligt lyxigt, även om det bara håller i sig ett litet tag.

Annars varvar han fortfarande tre timmar sömn, amning (ca 20 minuter), ev. blöjbyte och sen är det dags att sova igen. Idag överraskade han med att vara vaken i säkert en hel kvart - rekord! - och på det sättet märks det fortfarande att han är för tidigt född (eller också är han en sjusovare, vågar man hoppas på det?! ;).

BVC

Jag visste att det var något vi glömt, men det ordnade sig ändå för BVC-tantan ringde upp så fort hon fick våra papper. Det var så klart bråttom bråttom att väga lille Tjyven, helst skulle vi komma på stört, men efter att maken förklarat att jag just inte tar mig någonstans och dessutom inte kan vara själv med de stora barnen, gick hon med på att vänta till på fredag med att se om det är plus eller minus på vågen... Känner att jag inte riktigt orkar med någon vikthysteri just nu, men förhoppningsvis har han gått upp bra och hon hittar inget att klaga på.

Två veckor idag!

Han börjar se stor ut, tycker ni inte? Mer som en riktig bebis liksom.

Lite mer vaken är han också, även om det är mest sova och äta som gäller. Nu koppar vi (läs: maken) bara 1-2 ggr per dygn, en gång på kvällen vid 21 och en gång på natten vid 3, resten ammar vi. Sugbehovet har verkligen kommit igång nu, helst skulle han vilja ligga vid bröstet jämt, men det orkar inte den trötta mamman, så operation napptillvänjning har inletts med varierande framgång.

Passerat 3 kilo

Duktiga lilltjyven har idag passerat 3-kilosgränsen (3020 g, nyäten och obajsad, men ändå ;), och alla är såååå nöjda med hur duktigt han äter. Nu ammar han nästan helt, får lite extra i koppen en till två gånger per dag och om bara min huvudvärk ger med sig så orkar jag nog snart ta hela försörjningsbördan. :)

Sista kollen på barnronden idag, helt utan anmärkning, så nu är lilltjyven utskriven; bara mamman kvar mao innan vi får åka hem.

Lilltjyven 1 vecka!!

(Eftersom jag inte orkat dra igång någon ny blog till lillemannen, kommer uppdateringarna om honom att fortsätta dyka upp här ett tag till.)

Nu är han alltså en vecka gammal, redan, fast egentligen skulle han ju ligga och gona sig och växa till sig i magen nu... konstigt att tänka på det där.
Min mjölk har i allafall runnit till, och han ammar var 3e timme (jag orkar inte mer ännu, kommer utöka allt eftersom). Sen koppar vi ersättning däremellan när/om han är hungrig, vilket går väldigt bra (kanske ska tillägga att det är han som är duktig, inte vi...). Idag på morgonen vägde han 2860 g, alltså 40 g över födelsevikten, vilket är helt godkänt. Gulsoten är också på väg bort, värdet hade minskat rejält sen i torsdags, så ingen solning kommer behövas. De senaste två dagarna har han även börjat vara lite mer vaken (först sov han hela tiden), även om det fortfarande märks att han är lite tidigt född.
Nykoppad och insvept i handduk - annars luktar hela lilla bebisen päckel-Nutramigen...
Fortfarande ganska liten och liksom ihopknölad.

Ett par bilder till

Förlossningsberättelse

... kommer här så småningom, men ett litet tips är att inte föda fram barnet innan livmodertappen är helt utplånad/alla kanter är borta...

En liten tjyv är född!

Det blev en Pojke! Född 080412 kl 12:03. Vikt 2820 g, längd 48 cm, huvudomfång 32 cm.

Slut för idag

Nu ger jag upp för idag och går och lägger mig, för här blir ju varken några barn gjorda, eller födda för den delen. ;) Hoppas det blir en hel natts sömn så jag orkar med morgondagens äventyr, vad det än må bli.

Tack för alla uppmuntrande ord och lyckönskningar - det betyder massor för mig. :)

Kladdigt, blött och ganska besvärligt

Nej, det här med vattenavgång utan värkar är faktiskt inget jag rekomenderar, speciellt inte när ongarna inte är fixerade. Jag läcker fostervatten (som är klibbigt och luktar ganska mysko som sagt) så fort jag byter ställning, reser mig, hostar, snyter mig osv. Kör med snygga engångstrosor och sonens Pampers (de har ju plastad baksida och klarar faktiskt en hel del vätska). Var jag än sätter eller lägger mig, måste jag första grunda med plastad frotté och en handduk.

Tror jag ska ställa mig och hoppa nu, så Tjyvens huvud åker ner och täpper till lite.

(Fortfarande inga värkar, bara enstaka starka sammandragningar.)

Har ni hört den förut? ;)

Vi blev, (efter mycket om och men, två UL och en massa annat), hemskickade tillsist. De sammandragningar/värkar jag hade när jag kom in avstannade helt vid 8-tiden, och då var det ju inte så mycket idé att vara kvar där. Fast det var många bud innan det blev beslutat att vi skulle få åka hem; först skulle vi absolut inte få det eftersom det var en tidig vattenavgång med helt rörlig bebis, sen skulle jag bli igångsatt på en gång, sen skulle jag bli inlagd och slutligen då åka hem... Ja ja, inte mig emot, jag är mycket hellre hemma än ligger kvar på sjukhus.

Vi ska in på koll igen kl 8 i morgonbitti, om (och jag skriver OM) inget annat händer innan dess. Själv känner jag mest att det nog kommer bli som med sonen, igångsättning alltså, frågan är bara när de tar beslutet...

Nu ska jag vila lite till och försöka få i mig något att äta, något riktigt flottigt och kolhydratrikt kanske? ;)

Kom på att jag ju måste berätta vad min bror och tillika barnvakten sa inatt när jag ringde till honom: "Är klockan tre och du ringer til mig???" (sagt med stort tvivel i rösten, som att jag var dum i huvudet typ) Det är inte lätt att bli väckt mitt i natten alla gånger! :D När han väl vaknat till var det inga problem, och nyss ringde han från sin Finlands kryssning, bara för att kolla hur det går.

Vattnet har gått!!

Vaknade vid 3 av den klassiska "hjälp, jag kissar på mig"-känslan, men det var så klart fel. (För er som inte vet så är det oooomöjligt att knipa av vattnet, det liksom bara rinner ändå! ;) Det blev ett fint spår från sovrummet till toaletten kan jag säga...

Har pratat med förlossningen, och efter som Tjyven ff är rörlig så måste jag ligga så stilla som möjligt (först var det tal om ambulans!) och komma in på kontroll så klart. Maken är och hämtar barnvakten och jag ligger här och försöker förbereda mig. Förmodligen blir det väl som med sonen; igångsättning för att inget händer, så bered er på ett par dygns väntan. (Aj, var det där en värk förresten?)

Återkommer så fort jag kan.

P.s Fostervatten luktar som gammal sperma, det hade jag glömt...

De tar i nu...

... sammandragningarna alltså. Inte så att det gör ont, men de kraftiga och sitter i en minut eller mer. Tycker det känns bra att livmodern ligger i hårdträning; då kanske förlossningen går lekande lätt sen? Enda nackdelen är att man blir himla kissnödig så fort det börjar trycka på, så det blir många turer till toan.

Jag fick en milkshake!

Snälla maken svängde förbi hambugerhaket på vägen hem, och det var faktiskt jätte gott (och bra för halsbrännan). Kan man leva på det till förlossningen tro?

Aptitlös hunger

Är konstant hungrig, men inte sugen på något - hur gör man då? Det enda jag skulle kunna tänka mig är en milkshake från något hamburgerhak, men det blir man ju inte mätt på...

Gulp!

Tänk om det bara är två veckor kvar till Tjyven är här!! (Sonen föddes i v. 37+4...) Hjälp, jag är nog inte redo än, även om jag längtar efter att må bra igen.

Precis som Pernilla skriver så löser det sig säkert när Tjyven väl är här, trots att det just nu känns väldigt avlägset. Det är konstigt det där, att när bebisarna väl är här så känns det som att de alltid funnits på något konstigt sätt.

Hickdag

Ja, inte jag, utan Tjyven verkar ha en sån där riktigt hickdag idag. Vaknade i morse av att h*n hickade, och nu tror jag h*n är inne på tredje eller fjärde vändan idag. Ser ju rätt lustigt ut när hela magen hoppar av dom små hickningarna, även om det inte är helt bekvämt för mig...

Började fundera och kom fram till att jag nog inte kände sonen hicka i magen mer än någon enstaka gång kanske, och inte har han haft hicka många gånger sen han kom ut heller. Storasyster däremot, hon hickade i magen, och hickar ganska ofta nu med. Dessutom var hon otroligt lättrapad när hon var bebis, vilket sonen inte var, och hon hade aldrig ont i magen, vilket han ofta hade. Så, kanske är det bra med en hickbebis trots allt? Jag väljer nog att tro det! :)

Järn igen

Fast idag flöt det inte alls lika bra som förra gången tyvärr... Till att börja med var BM försenad (bara för att jag för en gångs skull var i god tid), och när jag väl fick komma in så var först sprutorna slut, sen handskarna och så var plåstrena borta. Det gick i allafall bra att sätta nål, men sen var det problem med luftbubblor (min gissning är att hon var stressad när hon spädde ut järnen och blandade lite för kraftigt så det blev skummigt), och innan hon fått bort dom hade det gått tio minuter till. Då var hon så pass stressad att hon sprutade lite för fort, vilket gjorde att jag blev alldeles konstig i hela armen (svårt att förklara, men först blev det liksom kallt och sen alldeles stickigt), så då fick vi vänta och vila en stund. Tillslut hade hon i allafall fått i alla fem sprutorna, och det enda som återstod var att lyssna på fosterljuden så att bebis mådde bra. Då funkade inte apparaten - den bara tjöt och det var omöjligt att höra några som helst hjärtljud. Efter lite pillefix med sladdarna så lugnade den i allafall ner sig och hjärtljuden lät bra. Jo, huvudet låg nedåt, det var hon säker på, så jag inbillade mig väl bara att Tjyven hade vänt sig.

På vägen hem fick jag migrän - vet inte om det berodde på järnet eller något annat, får se om det upprepar sig på torsdag när det är dax för nästa dos. Har sovit hela eftermiddagen och nu känns det lite bättre i allafall.

Att inte orka, igen

Sitter här med dåligt samvete för att jag inte har ork som räcker till båda mina barn. Tyvärr blir det så att den stora, den duktiga, hon som förstår vad man säger till henne för stå tillbaka. Den lilla ork jag har per dag äts upp av den lilla, den intensiva, han som pockar på uppmärksamhet förjämnan. Det känns orättvist, för jag vet ju att hon behöver sin mamma lika mycket som han, om än på olika sätt, men det finns inte tillräckligt av mig att ge av just nu.

Önskar så att jag orkade ta med henne på något roligt, något som bara hon och jag kunde njuta av, men det finns inte på kartan just nu (och lär väl inte göra det på åtminstonne några månader till). Hoppas hon inte ser tillbaka på den här tiden som den tråkigaste hittills i sitt liv. (Idag sa hon att hon längtade efter att bebisen ska komma ut så att jag kunde må bra och vara glad igen och inte bara arg och trött... Behöver jag säga att det gjorde ont i hjärtat?)