Bortglömd föräldrartjänst

När maken åkte iväg för att hämta dottern på dagis upptäckte han att vi hade föräldrartjänst idag (personalen planerar mellan 15-17 på onsdagar och tre föräldrar passar barnen under tiden) och eftersom vi hade missat det hade vi ingen barnvakt. Inte mycket att föra med andra ord - maken åkte iväg (f-tjänsten börjar en timme efter att dottern ska hämtas) och jag blev ensam kvar med lille huliganen... Det hela resulterade i två kräkningar och en mamma som mådde skit - det trots att sonen var hyfsat lugn. Jag ska nog vara sjukskriven från min föräldraledighet ett tag till som det verkar.. :-/

Uppdraget utfört!

Nu har jag kontaktat MVC och fått en tid för inskrivning den 13/11. Lite sent, men det var det enda som fanns, och eftersom det var tredje barnet var det OK. Ska även få prova akupunktur igen - det hjälpte väldigt kort tid förra gången (för att det ska räknas som bra resultat ska effekten hålla i sig minst ett dyng - för mig handlade det om timmar), får se om det funkar bättre nu.

Så där - nu får jag godkänt av -sl-! :D (P.s. J har inte utfört sitt uppdrag att prata med föreståndaren på dagis, än så länge i allafall och jag tänker inte tjata mer på honom. Vill han ha dagisplats till sonen får han faktiskt fixa det!)

Matdagbok 071031

Frukost (9:00-10:00): 2 skivor rostat Energibröd med keiju och kalkonskivor. 1 kopp te med lite laktosfri mjölk.

Lunch (12:30): Potatis- och purjolökssoppa med en klick gräddfil och lite citronolja. En ciabatta och en satsumas.

Mellanmål (14:30): 2 skivor Energibröd med kieju. En chokladmuffins.

Nödmat (17:00): 1 morot.

Middag (18:00): Spagetti med skinksås (mjölk, kalkonkassler och prästost 17%).

Mellanmål (20:30): ½ hönökaka (smakar som kaka när man är van att äta osötat bröd :D) med keiju, ost och en skivad tomat.

Ändring i medicinering

Eftersom jag lyckats ta ett par Pentasa både igår (när jag mådde räv) och idag så bestämde jag mig för att dra ner kortisondosen till 10 mg / dag igen. Har inte haft några känningar alls i magen, och jag hoppas det fortsätter så.

Mycket bättre dag idag!

Skillnaden från igår? Jo, jag har sovit länge och gott i natt! Tänk så mycket sömnen påverkar ändå...

Matdagbok 071030

Frukost (9:00-10:00): 2 skivor rostat Energibröd med keiju och kalkonskivor. 1 kopp te med lite laktosfri mjölk.

Fika (12:00): 1 chokladmuffins och 1 äppelmuffins (hembakade, mjölkfria).

Lunch (13:00): Fullkornsmakaroner med flytande keiju, en kalkonwienerkorv med en sträng senap och en sträng ketchup. En morot.

Mellanmål (15:00): 2 skivor Energibröd med keiju och en chokladmuffins. En kopp te med en skvätt laktosfri mjölk.

Middag (18:00): 2 citronbitare med potatis och sås gjord på majonäs, lätt CF, röd kaviar och dill. En morot.

Mellanmål (21:00): En ciabatta med ½ avokado, 4 kalkonskivor, lite citronolja, salt och peppar. En chokladmuffins och en äppelmuffins. Ett glas apeslinjuice.

Lite irriterande...

... är det att jag hann sälja av en hel massa fina kläder i storlek 56 och 62 preciiiis innan jag fick veta att jag var gravid (bl a en underbar velouroverall som inte är helt lätt att få tag på). Är inte det typiskt så säg? Egentligen borde jag sätta mig och gå igenom Traderas utbud och se om jag kan hitta några godbitar, men jag orkar inte. Nåja, det är ju ett bra tag kvar så jag kanske hinner det med tiden?! ;)

Dååålig dag

När man vet att man kommer kräkas redan innan frukost, men ändå måste äta, då vet man att den här dagen inte kommer bli någon höjdare. :-/ Ligger just nu i soffan och håller emot allt vad jag kan, men det är nog bara en tidsfråga...

Matdagbok 071029

Frukost (9:30-10:30): 2 skivor rostat Energibröd med keiju och kalkonskivor. 1 kopp te med lite laktosfri mjölk. Havregrynsgröt (0,75 dl) med socker och kanel.

Lunch (13:00): Kyckling med bambuskott, vanligt ris. En morot.

Mellamål (15:00): 2 skivor Energibröd med keiju. En kopp te med laktosfri mellanmjölk. En satsumas.

Middag (17:30): Potatis- och purjolökssoppa med en klick laktosfri gräddfil. 2 knäckemackor med keiju och prästost. En äppelmuffins.

Mellanmål (21:00): Nachos med ½ avokado, salsa och laktosfri CF. En alkoholfri Carlsberg (33 cl). En äppelmuffins.

Trött dag

Vintertiden har tagit knäcken på mig, trött hela dagen.

Har just inget att skriva om, mer än att jag varit en hårsmån ifrån att kräkas två gånger. :-/

Nu väntar sängen på mig.

Matdagbok 071028

Frukost (8:00-9:00): 2 skivor rostat Energibröd med keiju och kalkonskivor. 1 kopp te med lite laktosfri mjölk.

Lunch 1 (11:00): Kycklingburgare med bröd, lätt hamburgerdressing, ketchup, senap och sallad. En stor morot.

Lunch 2 (13:00): Spagetti med flytande keiju, kycklingköttbullar och ketchup.

Mellanmål (15:00): 1½ skiva Energibröd med keiju och ett glas apelsinjuice.

Mellanmål (17:00): En stor morot.

Middag (19:00): Kyckling med bambuskott och vattenkastanjer. Stektris med savojkål och gröna ärtor.

Mellanmål (21:00): Smoothie med jordgubbar, banan, laktosfri mellanmjölk och vetegroddar.

Kanske dax att köpa alkofriöl?

Smakade en mun Kilkennyskum idag (för er som inte vet det så är det skummet man vill åt ;), och det var faktiskt riktigt gott! Så gott så jag faktiskt hade kunnat dricka hela ölen (vilket jag så klart inte skulle göra) - vilket är ett framsteg efter att att hulkat av blotta tanken. Så i morgon tror jag jag ska inhandla (eller be maken inhandla) ett par alkoholfria Carlsberg, för dom är riktigt goda. Alla sätt att få i sig vätksa är bra, eller hur?! ;)

Uppdatering dagen efter:
Det var gott med öl, riktigt riktigt kall öl till nachosen i kväll...

Att berätta

Vi har, som vanligt, inte berättat för vår omgivning än att vi är med barn. (Närmaste familjen vet så klart, och ett par till nära vänner men det är allt.) Anledningen är att det är så jädra svårt att berätta och möta reaktionerna när man mår så dåligt som jag gör; jag orkar helt enkelt inte, oavsett om de är postitiva eller negativa. Förr eller senare måste vi ju berätta, om inte annat blir det ganska uppenbart när magen börjar växa, men helst vill vi vänta till jag mår lite bättre och kan glädja mig lite i allafall (och parera ev. negativa kommentarer).

Just nu går jag och grämer mig över hur vi ska kunna berätta det för våra kära vänner S och E; de som längtar efter barn mer än någon annan jag känner, som kämpat i så många år nu med misslyckade insemineringar och IVF:er. Jag har pratat mycket med E (kvinna) om det här med barnlöshet under tiden som vi försökte få till sonen, och jag vet hur mycket varje vänta-barn-besked svider, hur ont det gör. Hur arg och avundsjuk man är, trots att man inget hellre vill än att vara glad för de blivande föräldrarnas skull. (Den här känslan satt ju kvar hos mig långt efter att jag blivit gravid med sonen och även efter han fötts - hur stark ska den inte vara hos dom?) Åh, jag vill inte vara den som sårar dom, som gör att dom får ont och lider ännu mer, men jag har inget val. Jag måste berätta, och jag måste berätta för dom först - att få reda på det på omvägar gör bara ännu ondare - men jag gruvar mig och drar mig för det. Ska samla mod och styrka och en bra dag ska jag ringa dom och säga som det är. Vilken dag som helst nu...

Nojig

I morse när jag låg och vred mig i sängen slog plötsligt den Stora Nojan till: Tänk om det inte finns något som lever där inne, tänk om jag mått så här dåligt för ingenting, tänk om det är något fel, tänk om, tänk om, tänk om... Det här är den värsta tiden, det vet jag ju, den när jag mår lite bättre (då måste ju något vara fel, eller hur?) men innan man fått något livstecken där innifrån. Ja, ja, det är väl bara att ta ett djupt andetag och försöka intala sig själv att allt är bra.

Jädra kortison!

Det gör mig så pigg att jag inte kan sova på mornarna, eller inte pigg i egentlig menin, utan snarare rastlös - det kryper i hela kroppen på mig så fort jag legat vaken i mer än 5 minuter. Igår somnade jag sent (för att vara mig just nu), runt 24 kanske, och sen vaknade jag kl 8, trött med pigg. Nu är huvudet helt ute ur matchen, men jag kan ändå inte somna, fast det är det enda jag vill. Antar att det är Postafenet som gör mig mossig i huvudet och kortisonet som gör mig pigg i kroppen... Hoppas snart kunna dra ner kortisondosen igen, så att jag kan sooooooova mera (och äta mindre).

Matdagbok 071027

Frukost (9:00-10:00): 2 skivor rostat Energibröd med keiju och kalkonskivor. 1 kopp te med lite laktosfri mjölk.

Lunch (12:00): Korvstroganoff och fullkornsris. 1 morot.

Mellanmål (14:00): Varmakoppen "Redd kycklingsoppa", 1 skiva Energibröd med keiju, 1 morot.

Mellanmål (16:00): En morot, ett päron och en satsumas.

Middag (18:30): Kinesisk citronkyckling (kyckling, mjöl, kryddor, olja, hela citroner, citronjuice, ingefära, mirin, honung, soja, kycklingfond) med stekt ris (ris, savojkål, ärtor, ingefära, soja och mirin).

Mellanmål (21:00): Nachos, ½ avokado, ICAs salsa och laktosfri lättCF. En enkel dajm och en vaniljmunk (ja, det går att äta sötsaker nu, om jag äter något salt/fett först!).

Dagens siffror och veckans hälsorapport

Dagens datum är 2007-10-26
Du har gått 84 fulla dagar (av 280).

Du är i första trimestern (av tre)
Du är i 3:e månaden (av 9 - kalendermånader)
Du är i 3:e gravmånaden (av 10 - lunarmånader)
Du är i 12:e veckan (av 40)
Du är i v12+0 (av 40+0)

Vikt 58,6-60,2 kilo (+0,1-1,7 kilo sen förra veckan)
(morgon- och kvällsvikt, samlar på mig vätska i magen och svullnar otroligt under dagen...)

Hälsorapport:
Har mått ganska hyfsat den här veckan, bara kräkts ett par gånger om jag inte minns fel. Tarmen har hållit sig lugn, men svamparna har så klart förökat sig explosionsartat... :-/ Har varit omväxlande trött och rastlös, plus att humöret inte varit på topp. Är jätte jobbigt att äta så många gånger om dagen och på så bestämda tider, även fast jag vet att jag måste för att inte kräkas.

Till makens försvar

Jag vet att jag har gnällt en hel massa på maken de senaste dagarna, och jag vill bara säga att mitt gnäll bara är en del av helheten. Han gör ett jätte jobb med barnen, hunden och i princip hela markservicen här hemma just nu, och han klarar det med glans (mycket bättre än vad jag skulle göra tror jag...). Det är alltså bara på ett visst området det brister, ett område som förvisso irriterar mig en hel del, men det är absolut inget övergripande. Vi går varandra på nerverna just nu, men det är kanske inte så konstigt med tanke på den situation vi befinner oss i? Jag är frustrerad för att jag mår så dåligt och inte kan göra någonting i princip (inte ens ta hand om mina barn, vilket så klart smärtar enormt, men också att jag inte kan avlasta för maken utan bara är en börda). Han är trött, dödligt trött, på att ha allt ansvar för allt och alla, utan att kunna räkna med eller lita på att jag finns där för att hjälpa honom. Vissa dagar är det jobbigt, men jag är övertygad om att vi fixar det här, det måste vi!

Han är min bästa och finaste och jag kunde inte önska mig en bättre make och pappa till mina barn. Jag älskar honom nu, då och för alltid.

Matdagbok 071026

Frukost (10:15-11:15): 2 skivor rostat Energibröd med keiju och kalkonskivor. 1 kopp te med lite laktosfri mjölk.

Mellanmål (12:00): Ett päron och en satsumas.

Lunch (14:00): Fullkornsris och korvstroganoff. En morot.

Mellanmål (16:00): 3 morötter (behöver jag säga att jag är less på att äta?).

Middag (18:30): Kycklingburgare (frysta råa, ok men smaklösa) i bröd med Felix hamburgerdressing (lätt), sallad och senap, ICAs pommesfrittes och bearnaisesås.

Mellanmål (21:00): Ciabatta med ½ avokado och 3 kalkonskivor.

Gnäll-uppdatering

Idag är det som "Den Stora Ölprovningen" går av staplen, och maken fick för en stund sen ett sms från sina arbetskamrater där de frågade om han kommer. Med en suck meddelar han det till mig och säger med ledsen röst att det väl är bäst att han avbokar det. Jag kontrar med att fråga om han pratat med min bror och frågat om han kan vara barnvakt. Svaret blir: "Nej, har du det?". Förklarar, igen, att jag inte vill be honom om det inte är "måste"-saker, och att han väl kan ringa brorsan själv, de känner ju varandra? "Kan inte du hjälpa mig med det då?" Vad då "hjälpa"? Vet han inte hur man gör när man ringer, eller vad är problemet???

Han vill inte, det är problemet. Han vill att jag ska fixa, som jag alltid gör annars, men det är slut med det nu! Vill han ut och roa sig får han faktiskt fixa barnvakt själv.

Och nu, mindre än en timma senare, kommer han och säger att han och grannen har bestämt att de ska åka till skjutbanan någon dag, och "kan inte jag ringa och fråga om brorsan kan vara barnvakt". Jag sa, igen, att jag tyckte att han kunde göra det själv, och att jag inte vill utnyttja brorsan för mycket, utan "spara" honom till de gånger det verkligen behövs. Vet inte om han förstod, han sa bara "jaha" med besviken röst och gick därifrån, och jag orkade inte bråka om det. Fortsättning lär följa...

Kunde inte sova i morse...

... låg och vred mig från klockan sju ungefär, och vid nio bestämde jag mig för att det var lika bra att gå upp. Återstår att se hur den här dagen blir, förutom att jag måste äta minst 7 ggr... :-/

Matdagbok 071025

Frukost (9:00-9:45): 2 skivor rostat Energibröd med keiju och kalkonskivor. 1 kopp te med lite laktosfri mjölk.

Mellanmål 1 (11:45): Havregrynsgröt (0,75 dl) med 2 tsk socker och 1 tsk kanel. En satsumas.

Lunch (13:45): Lavasopppa och 1½ cibatta (små).

Mellanmål 2 (15:45): Ciabatta med ½ skivad avokado, 3 kalkonskivor och några droppar citronolja

Mellanmål 3 (17:45): 1 päron och 1 satsumas. (Ingen mat hemma som jag kunde äta, därav det sena mellanmålet istället för middag.)

Middag (19:00): Korvstroganoff och ris. 2 morötter (små).

Mellanmål 4 (21:30): 1 avokado, 2 tsk laktosfri CF, lite citronjuice, salt och peppar. 8 nachos.

Tillbaka-gnäll

Idag är det maken som varit gnällig på mig, för han tycker att jag ALLTID låter så irriterad när jag pratar med honom. (Allt detta för att jag blev irriterad på honom för att han för tionde gången tagit fel jacka till dottern i morse...) Det spelar ingen roll vad jag säger, eller hur jag säger det, han tycker jag är irriterad ändå. Lika bra jag slutar prata då, men då SER jag väl irriterad ut istället. Visst, jag kan erkänna att jag har en otroligt kort stubin just nu (eller som han säger "är så jävla bitchig"...), men jag ber om ursäkt efter jag blivit arg och det är långt ifrån alltid jag är irriterad när han säger att jag låter irriterad. När han inte tror mig, så blir jag irriterad på riktigt - snacka om självuppfyllande profetia!

Glömde em-Postafen IGEN...

... en på minnelse i mobilen är nog på sin plats, för det är ju dumt att må så här dåligt i onödan... :-/

Matdagbok 071024

Frukost (10:45-11:45): 2 skivor rostat Energibröd med keiju och kalkonskivor. 1 kopp te med lite laktosfri mjölk. Havregrynsgröt (0,75 dl) med 2 tsk socker och 1 tsk kanel.

Lunch (14:30): Fullkornsmakaroner med flytande keiju och en kalkonwienerkorv med en sträng senap och en sträng ketchup.

Mellanmål (16:00): ½ äpple utan ska, 1 liten banan, en skvätt laktosfri fil och havregryn. En mandarin.

Middag (19:00): Lavasoppa (dottern har döpt den :), dvs soppa gjord på lök, morötter, potatis, krossade tomater och röda linser. Kryddad med spiskummin, chilipulver och timjan (vitlök skulle säkert funka också, men min gravidsmak säger nej till det). Serverad med en klick laktosfri gräddfil och en nybakad Ciabatta.

Mellanmål (21:00): En portion soppa till, och resterna av ciabattan. (Det var ju gott, så varför hålla på att krångla med något annat?! ;) Ett glas apelsinjuice.

Men för fasen TV4!

Hur kan dom visa ett avsnitt som dagens House utan att varna först? Vi gravida och överkänsliga klarar inte av sånt där* just nu. Hu, vad jag grinade, nästan så jag spydde...

*det började med en mamma som krampade i badkaret och då tappade sin nyfödda bebis i vattnet, och sen blev det bara värre...

Fy vad jag mår konstigt...

... är nog inte så bra för mig att äta godis trots allt, även om jag inte kräks av det längre. (Jag åt ca ett hekto godis innan mellanmålet på em.)

Godkänd

Alex kommentar påminde mig om att jag också glömt att skriva att min sjukskrivning verkar vara godkänd. Krävdes ett samtal till Fk, men efter det såg jag att pengarna är på väg - skönt! (Det visade sig att min handläggare glömt lägga in betalningen... tur att jag ringde annars hade jag väl fått vänta på dom pengarna till nästa månad.)

Vet någon förresten om man får byta handläggare på FK? Jag pratade med en annan än min (hon som ringde och förhörde mig och tyckte att jag väl kunde jobba mellan diaréerna/spyorna...), som var så trevlig att jag mycket hellre skulle vilja ha henne.

Är jag larvig och dum?

Som bekant är jag ju sjukskriven och kan inte ta hand om barnen ens en gång (har liksom fullt upp med mig själv och att kräkas, eller undvika att kräkas...). Maken tvingas nu vara hemma från jobbet och vårda barn på heltid eftersom vi inte har någon dagisplats till sonen än (och kanske inte får någon heller, eftersom jag är sjukskriven - dumma regler!). Maken tvingas nu vara hemma från jobbet och vårda barn på heltid eftersom vi inte har någon dagisplats till sonen än (och kanske inte får någon heller, eftersom jag är sjukskriven - dumma regler!). Det är en del gnäll över det här från maken, han känner att han BORDE jobba och vill veta när han kan tänkas vara tillbaka igen osv. Jag säger att jag inte kan säga när/om det börjar vända, men jag lovar att så fort jag kan, så ska jag ta hand om mina barn igen (så klart). Samtidigt så tycker jag inte att han ska gnälla så mycket - jag har tagit den stora delen av all föräldraledighet hittills, det är väl inte mer än rätt att han är hemma nu?

Hur som helst, ibland måste han in till jobbet för att ta hand om saker som ingen annan kan lösa, och jag försöker så långt jag kan att fixa barnvakt i dom fallen. Barnvakt innebär någon från min familj, eftersom hans familj bor långt härifrån (och dessutom har han just ingen kontakt med dom), någon annan finns inte. Nu till det som gör mig lite gnällig och obstinat: Han har bokat in en massa annat, på helger och vardagkvällar nu, som han vill göra. Inget som är obligatoriskt, utan för nöjes skull liksom. Sen kommer han till mig och säger "kan du fixa barnvakt för jag ska på ölprovning med jobbet?" t ex. Varpå jag svarar att vill han gå ut och roa sig så får han fixa barnvakt själv, dvs fråga någon i min familj, som han känner väl vid det här laget. Är jag dum som tycker att om han ska ut och roa sig (när nu läget är som det är) så får han själv ordna någon som kan ta hand om barnen? Jag känner att jag inte vill utnyttja familjen för mycket, utan spara barnvaktandet till när det verkligen behövs, och att han går ut gör ju inte livet lättare för mig precis. (Även om vi har barnvakt så krävs det ju betydligt mer av mig än om han är hemma.) Känner mig lite missunsam på ett sätt - han är verkligen värd att gå ut, koppla av och ha lite roligt, men jag känner samtidigt att det inte ska ske på min bekostnad, att jag ska behöva "jobba" för det.

Och nu kom han just och sa "kan du prata med din bror om dottern kan vara hos dom den 1 och 2 december? Det är ett seminarium jag vill gå på då bla bla bla bla". När jag frågar vad han har tänkt göra med sonen säger han att han hoppades på att jag mådde så bra att jag kunde ta hand om honom då... SUCK, säger jag bara!

Mera kortison

Har höjt kortisondosen idag, men inte till 20 utan 15 mg per dag. Kände att magen inte är SÅ dålig att en dubblering behövdes, och eftersom ökad kortison ger ökad svamp så vill jag gärna hålla nere dosen. Hoppas det räcker nu, och att jag inte behöver höja mer under den här graviditeten. Förhoppningsvis kommer jag kunna ta Pentasa snart igen, och då behövs kanske inte all kortison.