Gnäll-uppdatering

Idag är det som "Den Stora Ölprovningen" går av staplen, och maken fick för en stund sen ett sms från sina arbetskamrater där de frågade om han kommer. Med en suck meddelar han det till mig och säger med ledsen röst att det väl är bäst att han avbokar det. Jag kontrar med att fråga om han pratat med min bror och frågat om han kan vara barnvakt. Svaret blir: "Nej, har du det?". Förklarar, igen, att jag inte vill be honom om det inte är "måste"-saker, och att han väl kan ringa brorsan själv, de känner ju varandra? "Kan inte du hjälpa mig med det då?" Vad då "hjälpa"? Vet han inte hur man gör när man ringer, eller vad är problemet???

Han vill inte, det är problemet. Han vill att jag ska fixa, som jag alltid gör annars, men det är slut med det nu! Vill han ut och roa sig får han faktiskt fixa barnvakt själv.

Och nu, mindre än en timma senare, kommer han och säger att han och grannen har bestämt att de ska åka till skjutbanan någon dag, och "kan inte jag ringa och fråga om brorsan kan vara barnvakt". Jag sa, igen, att jag tyckte att han kunde göra det själv, och att jag inte vill utnyttja brorsan för mycket, utan "spara" honom till de gånger det verkligen behövs. Vet inte om han förstod, han sa bara "jaha" med besviken röst och gick därifrån, och jag orkade inte bråka om det. Fortsättning lär följa...