Ganska pestig dag

Inget kräks, men hu vad illa jag mått - det är ren vilja (och vila) som gjort att det inte blitt nått, så nära har det varit. Hade jag t ex varit tvungen att jaga sonen hade inte resultatet varit så lyckat... Tur att maken är hemma, även om han gnällde VÄLDIGT mycket när han var tvungen att ta med sig lill-huliganen till affären. (Och som vanligt så blir han arg på mig när jag mår för dåligt för att kunna hjälpa honom, trots att jag har talat om för honom att jag blir ledsen när han blir arg över något som jag inte rår på...)