Hjälplös

Jag klarar mig inte själv, utan hjälp kan jag inte ordna mat till mig själv. Det är en konstig känsla när man som 31-åring inser att det inte går att förse sig med den mat man inte vill ha, men måste äta för att inte kräkas, utan att kräkas. Någon måste hela tiden finnas där för att manövrera ut sakerna ur kylskåpet, alla mina försök har slutat på samma sätt.

Idag är familjen i sommarstugan och gör höst - jag är alldeles ensam hemma, vilket jag tyckte var ganska skönt ända till jag kom på att maten jag måste äta låg i kylen. Ett tappert försök att få ut maten resulterade i en panikrusning till toaletten, trots att jag inte alls mådde illa innan. Skam den som ger sig, försök nummer två resulterade bara i en massa hulkningar innan jag fick ut byttorna med mat. Problemet då var att jag inte var speciellt sugen efter kräkandet, men nu står de i allafall ute i väntan på aptit. Förhoppningsvis har jag inte glömt något, så jag måste öppna kräkskåpet igen...