Till makens försvar

Jag vet att jag har gnällt en hel massa på maken de senaste dagarna, och jag vill bara säga att mitt gnäll bara är en del av helheten. Han gör ett jätte jobb med barnen, hunden och i princip hela markservicen här hemma just nu, och han klarar det med glans (mycket bättre än vad jag skulle göra tror jag...). Det är alltså bara på ett visst området det brister, ett område som förvisso irriterar mig en hel del, men det är absolut inget övergripande. Vi går varandra på nerverna just nu, men det är kanske inte så konstigt med tanke på den situation vi befinner oss i? Jag är frustrerad för att jag mår så dåligt och inte kan göra någonting i princip (inte ens ta hand om mina barn, vilket så klart smärtar enormt, men också att jag inte kan avlasta för maken utan bara är en börda). Han är trött, dödligt trött, på att ha allt ansvar för allt och alla, utan att kunna räkna med eller lita på att jag finns där för att hjälpa honom. Vissa dagar är det jobbigt, men jag är övertygad om att vi fixar det här, det måste vi!

Han är min bästa och finaste och jag kunde inte önska mig en bättre make och pappa till mina barn. Jag älskar honom nu, då och för alltid.