Städdille

När jag är frisk är det ingen som städar här, men när det väl tas ett initiativ så är det jag som gör det (och får sparka igång maken). NU, när jag inte kan göra något, har han plötsligt fått städdille - allt ska plötsligt vara perfekt, helst i förrgår.

Jag känner igen känslan lite - när han är borta och jag har ensamt ansvar för huset är jag också mer städvillig än vanligt. Det är som att när man vet att man är ensam ansvarig så kan man lika gärna ta tag i det på en gång, så är det gjort, medan när båda är hemma så går man och väntar på att den andra ska göra det. I det städfallet kompleterar vi verkligen inte varandra på ett bra sätt...