Fritid

I morgonbitti vill maken åka och träna, mellan kl 6 och 7, vilket vore OK om det inte vore för två saker:
1. Sonen har börjat vakna för att gå upp vid 6-6:30 och det funkar inte för mig (kräks, kräks och åter kräks). Det är OK om han är vaken, men kelig och vill ligga i sängen, men de senaste mornarna (han kommer ju normalt till mig vid 6-snåret) har han bara legat i fem-tio minuter innan han börjar stöka runt.
2. Han har varit sjuk, länge, och har (enligt honom själv) inte kunnat gå ut med hunden på ordentliga prommenader. Jag anser ju att orkar man inte prommenera hunden, så orkar man heller inte träna, och när det nu är som det är får man faktiskt se hundprommenaderna som sin träning.

Jag förstår ju att det handlar om egentid, att få vara ifred och göra något som inte har med barn, fru, hund och hem att göra, och i vanliga fall hade det varit helt OK. Som det är nu känns det som att både jag och hunden får offra för mycket för att han ska komma iväg. Kanske är jag bara självisk, jag vet inte och jag har inte tagit upp saken med maken än... (Hoppas väl på att han själv ska inse att det inte funkar eftersom sonen vaknar så tidigt.)

Uppdatering: Det löste sig av sig själv eftersom sonen (som tur var...) vaknade redan halv sex i morse och maken då stannade hemma. Sen kom det fram att den största anledningen till att han prompt ville åka dit (istället för att träna på andra tider på andra sätt, t ex med hunden) är att han betalat 1200 kr för den här terminens träning...