Störd

Jag avskyr att äta, det är skit jobbigt och allt smakar mer eller mindre illa och orsakar illamående. Jag måste tvinga i mig mat, för jag vet att äter jag inte kräks jag, men jag kräks ibland fast jag äter. Jag kan inte laga mat - då kräks jag, vilket resulterar i sunkiga halvfabrikat för det allra mesta. (Maken kan/vill inte laga mat...) Tur att mamma är så snäll och kommer hit och lagar lite åt oss ibland, så vi inte helt går under. Hade jag haft en ätstörning hade jag säkert slutat äta helt, och ibland är det frestande att bara sluta anstränga sig. Det som får mig att fortsätta är min absoluta avsky för att hamna på sjukhus, och det inser jag ju att äter jag inte är det där jag hamnar.

Nehej, dax att bita ihop och gå och tvinga i sig lite kyckling och potatis.