Alltså, min mamma, hon är så jädra tanklös och skvallrig ibland att jag blir tokig. Jag har ju förut skrivit om våra goda vänner som har svårt för att få barn och mina våndor om att berätta för dom. Innan dom vet vill vi heller inte sprida nyheten om graviditeten för mycket, för att inte riskera att det når dom bakvägen så att säga. Så idag får jag ett sms av en nära kompis (våra familjer har umgåtts sedan vi var små), som dessutom har IVF-paret som gemensamma vänner med oss. I sms:et stod det att "någon" har råkat skvallra för dom, och att de gratulerade så mycket. Det tog inte många sekunder att inse att det var min mamma (skvallertant nummer två) som berättat det för kompisens mamma (skvllertant nr 1), och att hon sedan spridit det vidare. Jag blev så jädra arg, av tre skäl:
1. Mamma vet att vi inte har berättat för IVF-paret och att det är känsligt. (Hon känner dessutom dom minst lika bra som jag, och är helt insatt i situationen...)
2. Hon vet att jag mår dåligt (en underdrift kanske?) och att vi inte vill berätta för alla förän jag mår bättre. (det är svårt att ta alla positiva reaktioner när man mår pest)
3. Hon vet att jag vill berätta för mina närmaste kompisar själv, och att jag vill göra det när jag är redo.
Men ändå, ändå så springer hon och "skvallrar" och dessutom till största skvallertackan i stan (jag kommer från ett litet samhälle där alla känner alla, så det är bara en tidsfråga innan det sprider sig nu...), och hon förklarade sig med att hon inte visste vad hon skulle svara när Skvallertackan frågade hur jag mådde. Fast några sekunder senare sa hon att hon sa det för att hon var så glad för våran skull, så jag vet inte riktigt vad jag ska tro.
Så nu har jag blivit tvingad att prata med IVF-paret så snart som möjligt, fast jag hellre ville vänta till jag kände mig redo (dvs till en dag när jag kände att jag mådde tillräckligt bra för att orka). Helst skulle det ske idag, men det tror jag inte jag orkar... Har i allafall svarat på kompisens sms och bett dom att inte sprida det vidare med hänsyn till IVF-paret - med lite tur gör dom som jag ber dom...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Vet inte vad jag ska skriva egentligen men vill sympatisera. Tråkigt om det når paret innan du pratat med dom, för då blir det ju så fel med varför d u inte sagt något osv.
Kram
Jisses! Hur tänkte hon??
Jag hoppas iallafall att du hittar ett sätt att prata med vännerna om det, så att ni alla känner att det var okej.
Tycker självklart inte att din mamma gjorde rätt men det kanske är så att hon är så himla glad för det kommande barnbarnet. Jag kan i alla fall bli sån att jag bubblar för fullt och har svårt att hålla en sån stor och glad nyhet för mig själv. Mamma menade nog inte att såra det andra paret.
Men fy så trist :(
Skicka en kommentar