måndag 12 november 2007
Läser andra gravidbloggar...
... och jag kan inte låta bli att förundras lite över hur folk ställer sig till det här med BF, speciellt när det gäller första barnet. Läste en blog där sista mens-datumet var 11/5, ultraljudet flyttade tillbaka det till 3/5 och förstagångsmamman skrev "att nu blir det säkert en aprilbebis". Jag menar, första gången har man ju ingen aning om hur långa ens graviditeter är (40 veckor är ju trots allt ett populationsmedelvärde), plus att osäkerheten i UL-mätningarna gör att det datumet har en felmarginal på minst 10 dagar åt båda hållen (ibland mer om UL-apparaten är lite äldre). Är det inte att göra det extra jobbigt för sig själv om man nu passerar det där magiska datumet man siktat in sig på?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Det där BF:et ställer bara till det. Dagen kommer och då förväntar man sig att bebis ska titta ut, på dagen eller helst lite före. Varje dag man plussar är ett helvete.
När de mäter och grejar på UL och ändrar BF hit och dit känns det ännu mer som att BF är spikat. Bm skulle kanske berätta lite mer hur det ligger till och vi mammor skulle inte haka upp oss på dagen så mycket.
Lätt att säga nu ja. ;)
Visst gör man det jobbigt för sig själv :D Jag hoppas på ett datum men om sen bebisen kommer före eller efter det, ja det återstår ju verkligen att se :D
Skicka en kommentar